Den snåle prosten och den like snåle bonden.

Detta tilldrog sej på den tiden när flickor tjänade som pigor och pojkarna som drängar.

Pigorna och drängarna som var städslade på gården fick inta sina måltider i köket. Dom fick en smörkula av husbondsfolket, den smörkulan förvarades ute i ett skåp på vintern. Smörkulan räckte hela vintern då den var genomfrusen vid varje måltid och det var hopplöst att få loss en bit smör innan måltiden var slut och det var dags att fortsätta med arbetet.

Drängen om den snåle prosten:
Gud ske lov!
Jag har fått min syn åter.
I går såg jag inte smöret på brödet,
Idag ser jag prosten genom osten

När mormor stickade sockor

Pappa berättade att när mormor kammade sitt långa hår som hon hade uppsatt i knut i nacken så sparade hon håret som lossnade, det använde hon som förstärkning till tråden när hon stickade ullstrumpor åt familjen.

Mormor Stina Nilsson Ulvvik

Fåren som mormor och morfar hade på Ulvvik., dom klippte fåren, kardade ullen och spann sedan garn till strumpor och annat dom behövde.

Strumpor som min mamma stickade åt mej.

Sågverket Åkerbränna

Lägg till bildtext

Från vänster: Nils Berglund, Salomon, Berglund, okänd.
Byggnader från vänster, logen, vedboden, Ville Erikssons, spånhuset och sågen,

Sågverket som farfar byggde i Åkerbränna såldes och flyttades för många, många år till en gård i Krange. 

Pappa berättar om Åkerbränna

Berglunds gård Åkerbränna

Systrar till farfars far Nils Anders Berglund

Detta foto tillhör Christina Gosbeck och ligger ute på Junselesidan på Facebook. Tack för lånet,


Från Junselesidan där jag skrivit en kommentar som pappa berättade om bilden.;
Tyckte jag kände igen farfars gård, där i mitten. Det långa ljusa huset, lite till vänster om mitten är sågverket, sen logen som var stor, pappa minns när den revs, framför logen ladugården och bostadshusen inne bland rönnarna. Jag har riktigt gamla bilder från där tidigare generationer bodde på Åkerbränna, måste vara början på denna gård. Lill-Nisse hade timrat upp logen. 4 nedersta varven var borttagna. Pappa rev logen strax efter kriget, det gjordes kastved av den. Men när logen var riven slutade dom att köpa in ved. Även gamla ladugården revs 1946 och blev ved. Under golvet på gamla ladugården hade dom som byggt den grävt ett stort hål dit urinen från korna for, 1 meter djupt, under nästan hela golvet och fyllt med myra. Det körde pappa ut med hästen på en 1/2 täg och det växte bra av myrgödseln

Pappa berättar:

Detta hände någon gång på 1800-talet: Från Johannes råa, yst om byn,hade en gubbe, pappa tror det kunde ha varit "Lill-Nisse", burit hem en flat sten i en mes. Stenen vägde nog en 300 kg. Stenen hade dom haft i öppenspisen och eldat på. Ett gammalt hus hade stått invid bagarstugan på deras gård, pappa minns inte det huset, i det huset hade öppenspisen varit. När dom rev det huset hade någon ställt stenen på kant och sen släppt stenen så den gick i halvor. Stenen hade blivit frön av elden.

Första timmerlasset ur egen skog, sen dom återfått sin avverkningsrätt, farfar och Salmon.

Björn-Salmons stuga, står nu på Valviken

Farfar Nils Berglunds hus som han byggde sedan han och Salmon Berglund tagit över hemmanet.

Farfar framför gamladugården som revs.

Farfar täljer på något på vedbacken

Farfars mor Maria Berglund f. Björn vid det gamla huset som revs.

Emma Berglund vid bagarstugan, syster till farfar.

Luskvärna

Har en ryggkliare som är mycket bra, använde den i helgen då pappa var här.

Då berättade han att gammalt tillbaka i Åkerbränna, så sa man när någon kliade sej på ryggen mot dörrposten att denne "Klöjde sä mot lus-kvärna" på svenska kliade sej mot dörrposten.  (Dörapåst´n, på mål) 

Pappa berättar: Skid-SM i Örnsköldsvik år 1950

Pappa, farfar, Britt, Maj, Ture Karlsson, Tore och Helge Björn från Åkerbränna och Anders Karlsson från Övra, Dom åkte taxi med Folke Holmqvist till och från Örnsköldsvik för att titta på skid-SM. Det var inte dyrt att åka taxi på den tiden.
Mora-Nisse vann 3-milen.
Pappa hade tidigare kört av en skida när han hade varit och hälsat på Hilmar Kvalfors och Kåre Pedersen när de högg timmer söder om Åkerbränna, Gunnar Björn hade sålt en stämpling till Graningeverken och Hilmar och Kåre fick arbete där, det var då dåligt med arbeten i Norge.
Pappa hade köpt nya skidor dagen innan SM, Dom hade skidor med sej och åkte på för att kolla på tävlingen.

En fotograf tog fotot och skickade det sen till farfar, Nils Berglund. Fotografen hade trott att dom deltagit i skidtävlingen. men dom hade bara varit skidåkande åskådare. 

Lumparkompisar

Det ringde på dörren hos en äldre man, när han öppnade dörren stod en annan drygt 80-årig man där. Den mannen säger: 62 år sen. 

Ett glatt återseende mellan två gamla lumparkompisar, som i alla år bott bara några mil ifrån varandra, men inte träffats sen dom muckade för just 62 år sedan.

Morfar Agnar

Undrar vad vi får för middag om man nu ens hamnar på hemmet, då är det väl ändå hårdare besparingar, om det ens finns något ålderdomshem kvar.  
I vilket fall som helst bodde morfar och mormor sina sista år på hemmet. När morfar fick något som han inte gillade så mycket till middag och personalen sa: God Middag, Agnar, så svarade morfar då bara Middag... var det god mat svarade han: God Middag! 
Men det var nog inte många maträtter han tyckte mindre om.

Pappas berättar om Måsajärnes

Måsajärnes brukar pappa säga, frågade han om vem det var, likaså Knol-Ante. Måsajärnes var antagligen en man som någon gång levde på Åkerbränna. Pappa tolkade namnet så här; Om han hette Jan eller nåt sånt ( na töcke´den) och kanske plockade mossa ( måsán) åt folk, det visste han inte. Men det är ett gammalt uttryck som han hörde under sin uppväxt där.
Knöl-Ante är från någon bok av Janne Vängman.