tisdag 28 augusti 2012

Torpet på Rusksand där mormor och morfar bodde först.











Resterna av Västertorpet på Rusksand där mormor och morfar bodde som nygifta. Här föddes barnen Einar, Astrid och Axel.

Foto: Lars Lindström

fredag 17 augusti 2012

Pappa berättar


Pappa berättar, att farfar hade satt upp en stuga från Ruske på Vallnäset, det var 

  •  åt Daniel Nilsson.

  •  Nils Ander Johansson var stenarbetare och bodde på Vallnäset, när pappa var ung

     (pappa är född 1931) hade Nils Ander varit på Åkerbränna och skjutit sten, pappa hade

      varit 13-14 år då, Nils Ander hade då lärt pappa slipa stenborrar i ässjan.

söndag 5 augusti 2012

Utflykt med en spökhistoria och andra berättelser.


Idag åkte pappa, Jonas och jag på en utflykt till Hömyra med en avstickare till Ruske.



Här gick stigen ner till sjön där vi hade båten,
 som vi rodde över  till mormor och morfar.




När man åker från gården kan ett hus som rasat skönjas mellan träden, det ligger på höger sida.




Pappa berättade att farfar skulle arbeta åt Jacke Berglund och då hade farfar fått sova över i "Lisas stuga".
På kvällen när farfar hade lagt sej hade han hört ljud i stugan. farfar trodde det var råttor så han gillrade en fälla som var där.
När han vaknade på morgonen hade råttfällan varit borta, farfar hade letat efter den. När han tittade i ett skåp i stugan hade fällan legat ogillrad på en hylla. Hur den hade kommit in i skåpet är och var en gåta.
Farfar hade berättat det för Jacke och sagt att i det där huset är det något som inte står rätt till.
Jacke hade blivit irriterad och hade inte alls velat prata om händelsen. -Han vart rent ettrigt, sa pappa. Så de jett rent ha vöre na"

Och nog känns det lite kusligt efter den historien


Detta var Oskar Nilssons smedja, som ligger ner mot sjön

Erik Oskar Nilsson, född den 25 maj 1880 i Betarsjönäset  Han gifte sig den 18 november 1906 i Junsele  med Eva Katarina Eriksdotter, som var född den 2 september 1875 i Ulfvik, Junsele.
Dom fick inga barn. Oskar stod som arbetare i Betarsjönäset, sedan flyttade makarna till Ulfvik bosatte sig på hennes del av föräldrahemmant. Hon skrivs som hemmansägare fram till början av 1910-talet, sen är det  Oskar som skrivs som hemmansägare på samma hemman.  Dom bor kvar på gården 1930,  då Oskar skrivs som Hemmansägare och Flottningsarbetare.
Oskar hade ett födorådsavtal med Helena Berglunds i Ruske som innebar att han fick bo där efter hustruns död, hustrun var en syster till Jakob Petter "Jacke" Berglunds hustru, Anna Helena Eriksdotter, mot att dom fick ärva honom. Jacke ägde sedan tidigare en del i hustruns gård på Ulfvik.
Pappa berättar: Oskar skulle ner i Ruskån med en mjärde. Erik hade tyckt att det skulle han inte skulle göra det då han var så stöpplig. Oskar hade svarat det ger jag femtan i,(femton i). Men pappa hade gått ner och lagt i mjärden, men det blev ingen fisk i den.
Oskar hade velat åka in till banken i Junsele, Helena "Lena" hade ringt efter en taxi. Oskar hade åkt in till banken och tagit ut en summa pengar, som han satte in direkt igen. Han hade bara velat se att hans pengar var kvar på banken.  Pappa hade varit där då också. Detta var 1953-54.

Att Oskar var orolig för sina pengar var nog inget konstigt, han hade väl upplevt 1930-talets finanskriser och litade väl inte på bankerna på gamla dar. 
Vi åkte vidare mot Åkerbränna och Hömyra.


Pappa och Jonas kollar efter hjortron.
Det var bara ett fåtal bär där.




Jakob Han´s bäcken (Jakob Hansson, Åkerbränna var en förfader till oss och många fler)








Hömyra är en ödeby sen årtionden tillbaka, det finns ett fåtal hus kvar. Tyvärr så kan jag inte gå så långt så det blev  inga foton på dom. Pappa sa att vägen hade varit närmare Martin Berglunds gård när han växte upp. Därför "hittar" han inte genast på Hömyra, men när han kommit på det var det inga problem länge.
Pappa har varit ett fåtal gånger till Åkerbränna och Hömyra sen dom flyttade från Åkerbränna
i början på 1950-talet.



Vi åkte en bit efter vägen mot där Hömyrbodarna en gång låg, här är Essån.





Vi åkte tillbaks där Essån rinner mellan Åkerbränna och Hömyra.



Kaffe och mackor var gott



Essån på vänster sida från Åkerbränna mot Hömyra
Pappa berättar att där granarna växer på höger sida och där ån är som bredast och djupare var deras badställe. Men Essån är kall, enligt de gamle så rinner den upp från en kallkälla, sa pappa.

I Essån som så många andra små åar arbetade många i "flyttningen" (flottningen) dom hade inga båtar utan åkte ibland på timmerstockarna eller på "suggor", små flottar. I Essån hade flottare arbetat som kom från Gulsele och däromkring, minns pappa.





Pappa berättade att när vägen var byggd till Hömyra men innan det blev någon bro så hade Ruskehandlaren Salomon Berglund kört bil till Hömyra. Farfar hade åkt med från Åkerbränna och haft några plankor med så Salmon kunde köra över ån.


"Tjuker´n"


Bäver snickeri


På vänstra sidan vägen från Åkerbränna hållet berättar pappa att stigen hade gått till Hömyra. Den stigen gick nedanför där vi kan se Essån på fotot. dom hade gått över på spänger som var en 3-4 meter ovanför vattenytan. 



Riddarsporre och brun lilja växer fortfarande vid ödegården. Dom som bodde här flyttade någon gång i slutet av 40-talet eller början av 1950-talet till Krange. (Junsele)


1958 hade blixten slagit ner i denna då tomma ladugård, som brann ner då. Ägarna hade flyttat från gården några år innan.





Sommarladugården eller det som är nu kvar av den.


Skoformyran. Gammalt  gjorde dom "strö", som användes som värme inlägg i skorna. Pappa har inget minne utav det, utan kommer ihåg vad de gamle på Åkerbränna har berättat för honom.