När mormor stickade sockor

Pappa berättade att när mormor kammade sitt långa hår som hon hade uppsatt i knut i nacken så sparade hon håret som lossnade, det använde hon som förstärkning till tråden när hon stickade ullstrumpor åt familjen.

Mormor Stina Nilsson Ulvvik

Fåren som mormor och morfar hade på Ulvvik., dom klippte fåren, kardade ullen och spann sedan garn till strumpor och annat dom behövde.

Strumpor som min mamma stickade åt mej.

Några gamla foton

Stina Nilsson 1951

Stina Nilsson f Eliasson, min mormor

Stina Nilsson, 17 år, min mormor

Märta Eliason gift med Johannes Andersson, Backe, syster till mormor Stina

Hilda Eliasson gift med Adolf Kjerf, syster till mormor Stina

Adof Kjerf, make till Hilda, dom bodde bland annat i Bysjö

Essy, syster till min morfar Agnar och August Eliasson, bror till min mormor Stina, dom bodde i Höven, Resele

Eva Gustava Gustafsson gift med Lambert Berglund, Hömyra, syster till min morfar Agnar Nilsson.

Sittande från vänster: Stina Nilsson och Anna Danielsson f. Berglund, syster till min farfar-

Stående från vänster: Anna Rundqvist och August Eliasson (bror till Stina)

Juldagen 1955 på Ulfvik

Det är så kul att hitta bilder när mormor och morfar bodde på Ulfvik, här är ett par foton sen Juldagen 1955.

Mormor, Stina Nilsson, diskar efter middagen

Pappa, Yngve Berglund och min morfar Agnar Nilsson på Ulfvik år 1955. Morfar hade berättat något roligt.

Torpet på Rusksand där mormor och morfar bodde först.

Resterna av Västertorpet på Rusksand där mormor och morfar bodde som nygifta. Här föddes barnen Einar, Astrid och Axel.

Foto: Lars Lindström

Foton på mormor, hennes syskon och vänner

Från vänster stående: Stina Nilsson, tärna, Lydia Danielsdotter brud, Nils Svensson brudgum och Sven Petter Danielsson, marskalk. Nils Svensson och min mormor var kusiner

 Från vänster, sittande: Stina Nilsson, f Eliasson, Anna Danielsson f. Berglund, Åkerbränna,
Stående från höger;  ? Anna Sjöberg?,  August Eliasson. (bror till mormor Stina)

Första raden från vänster Helena "Lena" Berglund, intill henne Margareta "Greta" Berglund (deras bröder hade affären i Ruske) Hon i bakre raden till höger är Sara Berglund, deras syster och gift med morfars bror Edvin. Hon i mitten Rundkvist??
Denna bild har både Rose-Mari och Christina G.

På detta kort står det på baksidan, "moster Märta" och systrarna Berglund.
Kvinnan sittandes till vänster Hilda Eliasson gift med Adolf Kjerf Bysjön, kvinnan sittandes till höger Eva Gustava Gustafsson g med Lambert Berglund Hömyra
Stående från vänster Märta Eliasson g med Johannes Andersson Backe,
kvinnan ståendes till höger Marta Elvira Nilsson gift med Martin Viktor Berglund, Hömyra 

Märta Eliasson g Andrsson Backe. Syster   till Stina Nilsson

Sittande Stina Nilsson

okänd

Tack kära kusin Rose-Marie Faltin (Wilhelmsdotter) för att du scannat in bilderna.

Minns det mamma berättade, hon var ganska busig.

Mamma berättade att när hon och Ida växte upp så hade dom retat baggen. Baggen blev riktigt arg. Det bar sej inte bättre än att morfar skulle i samma veva, gå till källan och hämta vatten. det är en backe ner till källan och där kom morfar gående med hink och hatten på sej, ja, klart han hade kläderna på sej också. Han passerade baggen, som fick syn på morfar och tog sats, med huvudet nedböjt knäade han morfar, så att han flög omkull i den lilla backen,  hatten flög av honom och hinken flög skramlandes iväg. Ida och mamma hade då fått mycket bråttom att gömma sej för morfar när han kom gåendes, så han inte skulle se vilka som orsakat det hela.

En annan gång skulle mamma vara snäll med mormor och korna. Mamma hade sett att mormor hade en hemmagjord blandning som hon brukade smörja korna med mot knott och andra bitande flygfän. Mamma hittade pulverfärg som mormor hade till att måla om möbler och annat med. Sagt och gjort, mamma hade blandat rött och blått pulver med något och sen målat korna. Korna hade varit lila i baken hela sommaren och mormor hade blivit mycket arg.

När mamma hade varit odygdig och mormors tålamod var slut, brukade mamma klättra upp på en stor-sten tills mormor hade lugnat ner sej. Emil i Lönneberga och Elsa i Ulfvik är nog ganska passande liknelse ibland.

Mormor gjorde också en annan salva "kotjickssmorningen", som hon smorde in kornas spenar med sen hon mjölkat.

På stor-sten sitter Maj Gustafsson, Stockholm (syster till Astrids man Stig) och Elsa Berglund f Nilsson (min mamma)

Här är stor-stenen som mamma klättrade upp på och som vi alla barn och barnbarn försökt klättra upp på. Lyckan var total den dagen man kom upp på den. Gissar att mammas lycka var total när hon hann upp på den innan mormor fick tag i henne.

När morfar var borta och mamma var tillräckligt stor var hon den som tog in och ut hästen. Mormor var lite hästrädd, så mamma fick göra det då.

Brunte

Mamma berättade att hennes mamma hade skrämt mamma för grodor. 
Mamma och hennes kamrater brukade gunga på en bräda som de lagt på en sten. En dåtidens vippgunga.
Mamma hade inte varit så gammal när denna händelse inträffade. En dag när mamma lekte ensam hade hon fångat en stor groda eller padda. Paddan/grodan hade hon satt på ena sidan bräden, sedan hade hon hoppat på andra sidan av brädan så grodan fick en rejäl flygtur, det där hade hon gjort några gånger så paddan/grodan blev alldeles yr i huvudet. Mormor hade fått syn på det hela och sagt att mamma fick inte vara dum och göra så med grodan, då skulle alla grodans kamrater hämnas på mamma. Mamma sa att hon länge hade varit rädd att gå där det var grodor, när hon hörde grodorna kväka på kvällarna  gick en stor krok för dom. Mormor hade varit rätt så bestämd när hon sa ifrån.

Mor Elsa

Morfar Agnar och Pila

Kusin Maries barndoms minnen från Ulfvik

Båtturen till Ruske

Jag vet inte riktigt hur gammal jag var när det här hände, men tror jag kan ha varit nånstans mellan 8-10 år. När morfar skulle lägga nät eller mjärdar ville jag så gärna följa med, men han var inte så förtjust i att barn följde med. Men jag kommer ihåg när jag fick följa med i båten över till affären i Ruske. När morfar la till och vi fick gå en lång stig upp till lanthandeln. När man väl kom fram så var det inte godis som hägra utan jag fick en korvburk och en dricka, Kalle Anka var det på bilden!! Kommer inte ihåg vad morfar köpte, men Trocadero eller Portello till mormor för de älskade hon. Väntade bara på att vi skulle fara tillbaka så jag fick gå in i "värme-huset", tvättstugan och värma min korv och dricka drickan, herre gud va gott. Där satt jag alldeles själv och åt upp all korv och drack. Det var många sådana efterlängtade turer till Ruske och samma inköp varje gång till mig. Jag kommer inte ihåg om att jag fick något besök där jag satt i min ensamhet och njöt. Det var mycket folk på Ulvvik på den tiden, men jag kommer inte ihåg nåt annat än korven och drickan just då! 

Dagen då jag blev rädd för morfar

Ett annat minne som jag har, var när jag blev så rädd för morfar, att jag trodde min sista stund var kommen. Det var när jag trodde att jag hade dränkt honom i sjön. Oj oj vad rädd jag blev och jag har nog aldrig sprungit så fort med mina små ben.
Morfar skulle ut och hämta nät och jag hade väl tjatat mig till att få följa med och jag blev ju så himla glad, för det var inte ofta det hände. Men det här är sista gången jag fick följa med.
Vi knallade nedför stigen, nerför åkern och tillslut var vi framme med båten. Det var tungt att skjuta ut båten i gyttjan och vassen, men till slut satt jag där tillsammans med morfar i båten och var så där tyst som han ville att det skulle vara. Morfar rodde mot mjärdar och nät som skulle tas upp och jag satt  tror jag alldeles tyst, för jag var lite rädd för morfar fastän jag fick följa med i båten, så kan man tycka han var snäll. Det är väl sånt som kallas för respekt.
Hur som helst blev det mycket fisk och den brukade man lägga under "sätet" i fören på båten där den låg i vatten. När vi var klara med morgonens "fångst" bar det iväg till båtplatsen för att lägga till. När vi var framme hoppa jag ur och morfar stod där med baken rätt upp i luften böjd över fisken för att plocka upp den. Morfar hade alltid sin hatt på sig och så även denna gång. Jag ville hjälpa till och tyckte att båten stod för långt ut. Ville ju bara vara snäll mot morfar och dra in båten längre in mot land. Uuups... morfar for på huvudet rakt ner bland fisken och hatten flög i sjön bland vassen.o####&??!!SLJLHJFIH###** (svordomar). Herre gud tänkte jag och vips... sköt jag fort som attan tillbaka båten till ursprungsläget...men följden av detta blev ju att nu for morfar med en salig fart på ÄNDAN i den vattenfyllda båten. Då sprang jag så himla fort, utan att vända mej om och se hur det gick för morfar! Gissa om att pulsen slog fort och jag sprang och grät om vart annat för nu trodde jag att min sista stund var kommen. Oh, så skönt när jag äntligen kom fram till stugan och bara rusade in med tårarna rinnandes. Berättade väl något osammanhängande om vad som hänt och att morfar skulle slå mej som jag trodde för det sista jag minns innan jag sprang var alla svordomar. Mormor och dom tröstade mig så gott det gick. Jag gömde mig bakom nån för snart visste jag att morfar skulle komma. Och var han lika "glad" som sist jag såg honom skulle det inte bli nådigt, det förstod jag. Nu hördes morfars steg utanför dörren. Jag satt absolut vettskrämd och väntade på att han skulle slita upp dörren och fråga: VAR Ä JÄNTA??

Morfar klev in och det blev ett saligt skratt från alla. Där stod han, alldeles blöt, vattnet rann av hans kläder, håret var blött och hatten han som han fick gå i sjön och rädda höll han i ett stadigt grepp.En tyngd lyftes från mitt bröst när morfar stod där och SKRATTADE så mycket han orkade. Sen fick jag en stor kram och en peng. Åh, så lycklig jag var. MORFAR VAR INTE ARG.

Av Marie Faltin f. Kjerf bosatt i Hällefors.

  

När lillan kom till jorden, år 1938 i midsommartid...

Min mamma föddes den 20 juni 1938 på Ulfvik hemma på gården. När det var dags för henne att anlända hade mormor budat efter en kvinna i byn som brukade hjälpa till vid födslar.
Förlossningen gick bra och senare ville mormor tacka kvinnan som hjälpte till med en gåva. Då hon visste att kvinnan hade grammofon i sitt hem, hade mormor bett sonen Einr köpa en lämplig skiva då kvinnan var religiös. Einar beställde en skiva med denna låt, klicka på denn länk för att lyssna: Jungfrun på Jungfrusund
Mamma berättade att sen när mormor fått höra vilken låt hon gett kvinnan i present, hade mormor minst sagt gått i taket. Kan tänka mej att Einar, som skickat efter skivan fick det hett om öronen. Lyssna på texten, så kan man förstå min mormors reaktion.

Hittade så fin bild på mormor och morfar

Erik Agnar Nilsson (mf)

Agnar föddes 22 januari 1898 på Rusksand

död 16 november 1982 i Junsele. Han gjorde värnplikten 1918. 

Han jobbade i huvudsak med flottningen på sommaren och körde timmer med egen häst på vintern, tills han gjorde illa ryggen när han ramlade på hästdonigen under timmerkörningen, han hade också problem med ett knä som han fick operetat, han hade andra jobb som väggbygge.

Agnar Nilsson, Jakob Nilsson, Levi Nilsson, Rusksand. Agnar och Levi var bröder

Agnar fiskade mycket när tiden tillät. Morfar var 59 år när jag föddes, så jag minns bara han och mormor som pensionärer.

Agnar harvar åt grannen Oskar Sjöberg.

Morfar med dragspelet, det är morfar det. Tyckte så mycket om att lyssna på när han spelade.

Här sitter han på bron till storstugan, tittar utöver Betarsjön

Funderar vad han tänker, hade de redan bestämt sej för att flytta till pensionärshemmet i Junsele? Vägen till Junselevallen ska snart byggas.

Artikel i Nya Norrland 21 maj 1960 om vägbygget till Ulfvik.

Båda sönerna Einar och Axel var duktiga dragspelare, dom spelade på bjudningsdanser och fester medans dom var på Ulvvik, det kom andra dragspelare och hälsade på och så satt dom och spelade tillsammans.

I Hällefors där Einar bodde och Hörken där Axel bodde var de med i dragspelsklubbar och så var de med på spelmansstämmer runt om i Bergslagen. Axel var också med på nån inspelning på kasett med den dragspelsklubb han var med i.

Einar

Axel

Elsa 4 år fotot taget 1942.

Mamma bakom Axel eller Einars dragspel. Mamma spelade lite också, men det var inte ofta hon gjorde det.

Mormor på väg att mjölka och de övriga är kanske ska dansa på logen 

o

Semester, barn och barnbarn kommit hem, då blev det ibland dans till grammofonen på logbron.

Inger, Maj, Agnar, Astrid och Elsa.

Utflykt till Näsåker och hällristningarna.

Agnar, Stina, Elsa, Inger, sittandes Astrid, Yngve och jag

Astrid, Einar och Agnar i bryggstugan.

Dörren bakom Astrid leder till mormors skafferi. Gud nåde den som olovandes gick in där. Vi barnbarn var portade. Därinne förvarades separatorn, matvaror och husgeråd, säkert mera som jag inte har en aning om.

Minns att dom förvarade mjölk i kallkällan, i häbre hade hon mjöl och  sånt.
Muren i huset vitkalkades med en hartass och spisen svärtades varje år, likaså i storstugan. Ladugården var vitkalkad invändigt, detta fortsatte hon med trots att dom bodde i bryggstugan över sommaren under de sista åren dom orkade vara på Ulfvik, och inte heller hade några djur längre i ladugården. Murarna var alltid kritvita och vedspisarna kolsvarta, så skulle det vara.

Brunte