När vägen kom till Ulvvik

Morfar Agnar

Undrar vad vi får för middag om man nu ens hamnar på hemmet, då är det väl ändå hårdare besparingar, om det ens finns något ålderdomshem kvar.  
I vilket fall som helst bodde morfar och mormor sina sista år på hemmet. När morfar fick något som han inte gillade så mycket till middag och personalen sa: God Middag, Agnar, så svarade morfar då bara Middag... var det god mat svarade han: God Middag! 
Men det var nog inte många maträtter han tyckte mindre om.

Nils Gustaf Gustafsson

föddes den 1855 i gift 26 december 1889 med Eva Maria Eriksdotter född 1869

Nils Gustaf
Foto från Rut Tarin

Eva Maria och dottern Eva
Foto från Rut Tarin

Foto: fam. V.Nilsson.

Bodde på Lillsele No 1, åren -1895, flyttade sen till Rusksand som Landbonde, arrendator.
I Lillsele föddes barnen Eva Gustava, Marta Elvira, Gustaf Levi och Jenny Elisabeth. På Lillsele står han som bonde, hemmanet såldes till Kungsgården Marieberg Aktiebolag.

Barn:
Eva Gustava 1890-02-17 gift med Lambert Berglund; Hömyra
Marta Elvira 1891-03-22, död 1927-04-05 i Länslasarettet i Backe gift med Martin Victor Berglund, Hömyra
Gustaf Levi 1894-05-14 död 15 oktober 1964 gift med Elin Grön
Jenny Elisabeth 1895-09-05
Erik Agnar 1898-01-22 gift med Stina Eliasson
Jonas Albert 1900-01-06, död i  Östersund 1933-08-01
Nils Edvin 1902- 04-02 gift med Sara Berglund
Essy Rebecka 1906-09-08 gift med August Eliasson, bror till Stina Eliasson.
Otto Helmer 1908-04-06
Olof Valter 1910-04-04 gift med Linnéa Danielsson
Linnéa Maria 1913-08-16


Här kan ni läsa mer om Nils Gustafs bravader på:  Junsele Spelmanssidan  och hans söner och barnbarn som också var duktiga spelmän. Några Nils Gustaf historier finns också på sidan, han var mycket "slängd i käften", alltså hade roliga och dräpande kommentarer till folk.

Från vänster, Elin Grön, bördig från Hålla.
Till höger Levi Nilsson, en av Nils Gustavs söner.
Mellan dem Dagny och Alice, Levis döttrar från första giftet.
Framför dem står Arvid Nilsson.
Fotot taget utanför stugväggen på Rusksand runt 1939-40 någonstans.

Foto Arne Nilsson

Fick dessa kort via mail av en "ny" släkting, Christina Gosbäck, tack så mycket.

Sara och Edvins bröllop, Vittnen: Helmer Nilsson och Helena Berglund

"Nils Gustafs pojka" står det på baksidan av fotot.
Foto Christina Gosbäck 

Foto Christina Gosbäck

Foto Christina Gosbäck

Jenny Nilssoon ståendes i mitten, Essy Nilsson sittandes längst till höger och Nils Gustafs maka Eva Maria stående till höger i bild,

Foto Christina Gosbäck

Essy med maken August Eliasson, dom bodde i Resele. August var en bror till min mormor Stina Nilsson, föräldrar Elias August Svennson och Katarina Hellqvist.  Essy var en syster till min morfar Agnar Nilsson, deras föräldrar var Nils Gustag Gustafsson och Eva Maria Eriksdotter

Foto från Astrid och Stig Gustafsson

Några brev från mamma, morfar och Ida

Min kusin Susanne har mailat upp några kopior av brev skrivna av min mamma, morfar och Ida. Breven berättar lite om hur livet var på Ulfvik.

De första breven är från min mamma och Ida, dom skrev till sin syster Astrid som flyttat till Stockholm. Breven är skrivna den 30 december 1946. Återger delar av breven.

Mamma, Elsa, var 8 år när hon skrev brevet. Vissa saker i brevet  är samma som Ida skrev i sitt.

Mamma skriver att Ingemarsa  (Ingemar Sjölander med familj) har flyttat på Vallen. Hon berättade vad hon fått i julklapp. Av Ida en tvättbräda, en stekgryta och ett våffeljärn av mamma (min mormor) 5 kr och något annat av pappa (min morfar). Einar ligger och sover och Axel var inte hemma, han var i Krange hos Valters. Ida hade permanenta sej och Elsa hade 8 dagar kvar av jullovet. Mamma skriver att hon trivs på skolhemmet och det är så roligt. Fru Jansson? är så snäll. Så skriver hon vidare att Gull Astrid som är så gullig och snäll måste komma hem till sommaren, annars ska hon aldrig mer skriva till henne.

Ida var 14 år då 1946 och skrev.
Hon tackade för julklappen som hon fått av Astrid och berättade vad hon fått hemma: Av mamma en hår rosett, av pappa 11 kr, av Elsa en ljusstake, av Einar ett par handskar och av Axel en telefon. så hade hon fått en tallrik och en skål som kostade 3,50 av Amanda (Sjöberg och granne). Ida hade fått ett par byxor i silke som kostade 5,90 av Ketty Boeng, hon fick dom därför att Ida hade broderat en duk åt Ketty.
Hon skriver vidare att det hade varit 2 dödsfall på Ulfvik under julhelgen, Anna Svensson dog på ålderdomshemmet, Alfred Johansson blev sjuk och dog på Backe Lasarett.
Amanda ska fara till Krånge och köpa en svart klänning och då ska Rut, Anna-Lisa och pojken (Karl-Erik) vara där.
Det var 23 grader kallt och dom hade inte kastat ut julgranen än, dom ska ha den kvar över nyår.
Karl-Erik hade hållit på att ställa till en eldsvåda. Amanda var i lagårn och Oskar låg i kammaren. Då hade Karl-Erik tänt i köksgardin och det brann så hemskt.Då skrek Karl-Erik. Men nu. Då förstod Oskar att han gjort någonting. Oskar fick tag i gardin och for ut på backen med den.
Einar hade knutit ihop Astrids skidor som dom ska skicka till henne. Ida skriver att hennes skidor har blivit utnötta och krokiga och att Axel hade nött ut Astrids stavar.
Denna gång skickar dom inga kuponger, dom ska köpa nya skor.

.

Morfar, Agnar, har jag 2 brev som han skrivit år 1955 till Stig, som var gift med Agnars dotter Astrid.

Första brevet är poststämplat i Backe den 17 april 1956.

Länslasarettet Backe sal 8

Agnar skriver att det går dåligt att skriva så han ligger så vrångt till. Han tackar för brevet, sillen och burkarna. (Han hade fått 2 ölburkar, ölburken lanserades 1956 i Sverige)
Ronden hade nyss gått och han skulle in på röntgen för det andra knäet, så det blir kanske en operation till så han skulle få ligga på sjukhuset 14 dagar till. Han skriver vidare att han har en djävla otur i vinter, en vecka med astma, 14 dagar med revbens brott, sen ryggen, sen knäna. Sen vet han inte vad det börjar, kanske mage, lever, hjärta, hjärnan, ögon och underredet.
Timmerkörningen hade gått uselt under den gångna vintern, så Brunte hade han slaktat, en ko hade han köpt för ett par tusen.
Såret hade läkt fint så den dagen han skrev hade dom  tagit bort klyporna. Men ryggen den är dålig. Vidare så skriver han att han får 10 kr dagen från sjukkassan.
Det är så stimmigt på salen så han skriver mer när han kryat till.

Nästa brev till Stig är poststämplat den 5 december 1956

Han berättar att han fortfarnade är sjukskriven, läkarna vill skicka honom till Ö-vik men då måste han sälja korna och Stina måste han hyra in i Krånge, hon kan inte bo ensam under vintern på Ulfvik.. Han skriver: och till att flytta henne torde nog vara lika som att flytta Ulvviksberget över sjön.
Vidare så skriver han, sjuk är jag inte, jag äter som en häst, men arbeta kan jag inte. Har köpt ett dragspel av Einar, så nu spelar jag så att bord och stolar dansar.
Ja, nu har vi vinter här 4 grader varmt på morgonen inne och 23-26 grader kallt ute.Fiskningen hade gått dåligt, Axel hade velat att dom skulle fiska i en sillhink, den hade dom inte fått full fasten både Wille och han fiskat. Astrid och Stig ville att dom skulle åka ner till Stockholm och då skriver morfar att han skulle kunna åka samma kväll om han fick bestämma, men du vet ju hur det är att förflytta gumman.

Det var lite ur breven dom skrev från Ulfvik, dom ger lite insyn i hur livet kunde vara där.

1960 flyttade Agnar och Stina in till en pensionärslägenhet i Junsele, Stina ville inte, men Agnar orkade inte med fler vintrar på Ulfvik. Dom bodde sen sommartid på Ulfvik så länge deras hälsa tillät. Morfar var 62 år när dom flyttade in och jag kommer bara ihåg att han gick med käpp och sen köpte han en sparkcykel. Alla år i skogen hade tagit hårt på hans kropp.

Morfar hade humor och glimten i ögat, mormor var mer reserverad.

Juldagen 1955 på Ulfvik

Det är så kul att hitta bilder när mormor och morfar bodde på Ulfvik, här är ett par foton sen Juldagen 1955.

Mormor, Stina Nilsson, diskar efter middagen

Pappa, Yngve Berglund och min morfar Agnar Nilsson på Ulfvik år 1955. Morfar hade berättat något roligt.

Torpet på Rusksand där mormor och morfar bodde först.

Resterna av Västertorpet på Rusksand där mormor och morfar bodde som nygifta. Här föddes barnen Einar, Astrid och Axel.

Foto: Lars Lindström

Bilder på morfar, Agnar Nilsson och hans son Einar Nilsson

I köket i storstugan på Ulfvik någon gång på i början-mitten av 70-talet.

Morfar i båten, han gillade att fiska och var så ofta tiden tillät ute  på Betarsjön. Hans rökta abborre var underbart god på tunnbrödssmörgås. 

Agnar Nilsson och hans son Einar,  bilden är nog tagen när morfar bodde i Annexet  på Gunillagården  70-80-talet. Ej senare än 84, 1975 bodde morfar inne på Gunillagården, men vet inte vilket år han flyttade in.

Denna bild är tagen i Hällefors någon gång i början på 60-talet 

Tack Marie Faltin och Christina Kjerf för att ni scannat och fotograferat av bilderna !

Minns det mamma berättade, hon var ganska busig.

Mamma berättade att när hon och Ida växte upp så hade dom retat baggen. Baggen blev riktigt arg. Det bar sej inte bättre än att morfar skulle i samma veva, gå till källan och hämta vatten. det är en backe ner till källan och där kom morfar gående med hink och hatten på sej, ja, klart han hade kläderna på sej också. Han passerade baggen, som fick syn på morfar och tog sats, med huvudet nedböjt knäade han morfar, så att han flög omkull i den lilla backen,  hatten flög av honom och hinken flög skramlandes iväg. Ida och mamma hade då fått mycket bråttom att gömma sej för morfar när han kom gåendes, så han inte skulle se vilka som orsakat det hela.

En annan gång skulle mamma vara snäll med mormor och korna. Mamma hade sett att mormor hade en hemmagjord blandning som hon brukade smörja korna med mot knott och andra bitande flygfän. Mamma hittade pulverfärg som mormor hade till att måla om möbler och annat med. Sagt och gjort, mamma hade blandat rött och blått pulver med något och sen målat korna. Korna hade varit lila i baken hela sommaren och mormor hade blivit mycket arg.

När mamma hade varit odygdig och mormors tålamod var slut, brukade mamma klättra upp på en stor-sten tills mormor hade lugnat ner sej. Emil i Lönneberga och Elsa i Ulfvik är nog ganska passande liknelse ibland.

Mormor gjorde också en annan salva "kotjickssmorningen", som hon smorde in kornas spenar med sen hon mjölkat.

På stor-sten sitter Maj Gustafsson, Stockholm (syster till Astrids man Stig) och Elsa Berglund f Nilsson (min mamma)

Här är stor-stenen som mamma klättrade upp på och som vi alla barn och barnbarn försökt klättra upp på. Lyckan var total den dagen man kom upp på den. Gissar att mammas lycka var total när hon hann upp på den innan mormor fick tag i henne.

När morfar var borta och mamma var tillräckligt stor var hon den som tog in och ut hästen. Mormor var lite hästrädd, så mamma fick göra det då.

Brunte

Mamma berättade att hennes mamma hade skrämt mamma för grodor. 
Mamma och hennes kamrater brukade gunga på en bräda som de lagt på en sten. En dåtidens vippgunga.
Mamma hade inte varit så gammal när denna händelse inträffade. En dag när mamma lekte ensam hade hon fångat en stor groda eller padda. Paddan/grodan hade hon satt på ena sidan bräden, sedan hade hon hoppat på andra sidan av brädan så grodan fick en rejäl flygtur, det där hade hon gjort några gånger så paddan/grodan blev alldeles yr i huvudet. Mormor hade fått syn på det hela och sagt att mamma fick inte vara dum och göra så med grodan, då skulle alla grodans kamrater hämnas på mamma. Mamma sa att hon länge hade varit rädd att gå där det var grodor, när hon hörde grodorna kväka på kvällarna  gick en stor krok för dom. Mormor hade varit rätt så bestämd när hon sa ifrån.

Mor Elsa

Morfar Agnar och Pila

Fiskelycka

Här är ett foto på morfar, Agnar Nilsson, efter en lyckad fisketur på Betarsjön. Dom fiskade med mjärdar och ryssjor Fotot har tagits på våren, det är inga löv i träden ännu.

Stora gäddan vägde någonstans mellan 15-16 kg

Kusin Maries barndoms minnen från Ulfvik

Båtturen till Ruske

Jag vet inte riktigt hur gammal jag var när det här hände, men tror jag kan ha varit nånstans mellan 8-10 år. När morfar skulle lägga nät eller mjärdar ville jag så gärna följa med, men han var inte så förtjust i att barn följde med. Men jag kommer ihåg när jag fick följa med i båten över till affären i Ruske. När morfar la till och vi fick gå en lång stig upp till lanthandeln. När man väl kom fram så var det inte godis som hägra utan jag fick en korvburk och en dricka, Kalle Anka var det på bilden!! Kommer inte ihåg vad morfar köpte, men Trocadero eller Portello till mormor för de älskade hon. Väntade bara på att vi skulle fara tillbaka så jag fick gå in i "värme-huset", tvättstugan och värma min korv och dricka drickan, herre gud va gott. Där satt jag alldeles själv och åt upp all korv och drack. Det var många sådana efterlängtade turer till Ruske och samma inköp varje gång till mig. Jag kommer inte ihåg om att jag fick något besök där jag satt i min ensamhet och njöt. Det var mycket folk på Ulvvik på den tiden, men jag kommer inte ihåg nåt annat än korven och drickan just då! 

Dagen då jag blev rädd för morfar

Ett annat minne som jag har, var när jag blev så rädd för morfar, att jag trodde min sista stund var kommen. Det var när jag trodde att jag hade dränkt honom i sjön. Oj oj vad rädd jag blev och jag har nog aldrig sprungit så fort med mina små ben.
Morfar skulle ut och hämta nät och jag hade väl tjatat mig till att få följa med och jag blev ju så himla glad, för det var inte ofta det hände. Men det här är sista gången jag fick följa med.
Vi knallade nedför stigen, nerför åkern och tillslut var vi framme med båten. Det var tungt att skjuta ut båten i gyttjan och vassen, men till slut satt jag där tillsammans med morfar i båten och var så där tyst som han ville att det skulle vara. Morfar rodde mot mjärdar och nät som skulle tas upp och jag satt  tror jag alldeles tyst, för jag var lite rädd för morfar fastän jag fick följa med i båten, så kan man tycka han var snäll. Det är väl sånt som kallas för respekt.
Hur som helst blev det mycket fisk och den brukade man lägga under "sätet" i fören på båten där den låg i vatten. När vi var klara med morgonens "fångst" bar det iväg till båtplatsen för att lägga till. När vi var framme hoppa jag ur och morfar stod där med baken rätt upp i luften böjd över fisken för att plocka upp den. Morfar hade alltid sin hatt på sig och så även denna gång. Jag ville hjälpa till och tyckte att båten stod för långt ut. Ville ju bara vara snäll mot morfar och dra in båten längre in mot land. Uuups... morfar for på huvudet rakt ner bland fisken och hatten flög i sjön bland vassen.o####&??!!SLJLHJFIH###** (svordomar). Herre gud tänkte jag och vips... sköt jag fort som attan tillbaka båten till ursprungsläget...men följden av detta blev ju att nu for morfar med en salig fart på ÄNDAN i den vattenfyllda båten. Då sprang jag så himla fort, utan att vända mej om och se hur det gick för morfar! Gissa om att pulsen slog fort och jag sprang och grät om vart annat för nu trodde jag att min sista stund var kommen. Oh, så skönt när jag äntligen kom fram till stugan och bara rusade in med tårarna rinnandes. Berättade väl något osammanhängande om vad som hänt och att morfar skulle slå mej som jag trodde för det sista jag minns innan jag sprang var alla svordomar. Mormor och dom tröstade mig så gott det gick. Jag gömde mig bakom nån för snart visste jag att morfar skulle komma. Och var han lika "glad" som sist jag såg honom skulle det inte bli nådigt, det förstod jag. Nu hördes morfars steg utanför dörren. Jag satt absolut vettskrämd och väntade på att han skulle slita upp dörren och fråga: VAR Ä JÄNTA??

Morfar klev in och det blev ett saligt skratt från alla. Där stod han, alldeles blöt, vattnet rann av hans kläder, håret var blött och hatten han som han fick gå i sjön och rädda höll han i ett stadigt grepp.En tyngd lyftes från mitt bröst när morfar stod där och SKRATTADE så mycket han orkade. Sen fick jag en stor kram och en peng. Åh, så lycklig jag var. MORFAR VAR INTE ARG.

Av Marie Faltin f. Kjerf bosatt i Hällefors.

  

Hittade så fin bild på mormor och morfar

Erik Agnar Nilsson (mf)

Agnar föddes 22 januari 1898 på Rusksand

död 16 november 1982 i Junsele. Han gjorde värnplikten 1918. 

Han jobbade i huvudsak med flottningen på sommaren och körde timmer med egen häst på vintern, tills han gjorde illa ryggen när han ramlade på hästdonigen under timmerkörningen, han hade också problem med ett knä som han fick operetat, han hade andra jobb som väggbygge.

Agnar Nilsson, Jakob Nilsson, Levi Nilsson, Rusksand. Agnar och Levi var bröder

Agnar fiskade mycket när tiden tillät. Morfar var 59 år när jag föddes, så jag minns bara han och mormor som pensionärer.

Agnar harvar åt grannen Oskar Sjöberg.

Morfar med dragspelet, det är morfar det. Tyckte så mycket om att lyssna på när han spelade.

Här sitter han på bron till storstugan, tittar utöver Betarsjön

Funderar vad han tänker, hade de redan bestämt sej för att flytta till pensionärshemmet i Junsele? Vägen till Junselevallen ska snart byggas.

Artikel i Nya Norrland 21 maj 1960 om vägbygget till Ulfvik.

Båda sönerna Einar och Axel var duktiga dragspelare, dom spelade på bjudningsdanser och fester medans dom var på Ulvvik, det kom andra dragspelare och hälsade på och så satt dom och spelade tillsammans.

I Hällefors där Einar bodde och Hörken där Axel bodde var de med i dragspelsklubbar och så var de med på spelmansstämmer runt om i Bergslagen. Axel var också med på nån inspelning på kasett med den dragspelsklubb han var med i.

Einar

Axel

Elsa 4 år fotot taget 1942.

Mamma bakom Axel eller Einars dragspel. Mamma spelade lite också, men det var inte ofta hon gjorde det.

Mormor på väg att mjölka och de övriga är kanske ska dansa på logen 

o

Semester, barn och barnbarn kommit hem, då blev det ibland dans till grammofonen på logbron.

Inger, Maj, Agnar, Astrid och Elsa.

Utflykt till Näsåker och hällristningarna.

Agnar, Stina, Elsa, Inger, sittandes Astrid, Yngve och jag

Astrid, Einar och Agnar i bryggstugan.

Dörren bakom Astrid leder till mormors skafferi. Gud nåde den som olovandes gick in där. Vi barnbarn var portade. Därinne förvarades separatorn, matvaror och husgeråd, säkert mera som jag inte har en aning om.

Minns att dom förvarade mjölk i kallkällan, i häbre hade hon mjöl och  sånt.
Muren i huset vitkalkades med en hartass och spisen svärtades varje år, likaså i storstugan. Ladugården var vitkalkad invändigt, detta fortsatte hon med trots att dom bodde i bryggstugan över sommaren under de sista åren dom orkade vara på Ulfvik, och inte heller hade några djur längre i ladugården. Murarna var alltid kritvita och vedspisarna kolsvarta, så skulle det vara.

Brunte