Pappa

Det här är något som växt fram som pussel genom åren, när jag var mindre så trodde jag att min pappa växt upp med sin far och hans syster, jag visste att han bott första två åren hos Walldéns. Min farmor, Ingeborg, dog 1931 i lunginflammation när pappa var 2 veckor gammal och att farfar aldrig kom över det och på något sätt skyllde det på min pappa.
När pappa var 2 år hämtade farfar honom och lämnade honom till farfars syster Emma och hennes bror Salmon.
Pappa berättade att när han var liten, innan han blev flyttad till Walldéns, hade Emma hämtat något i "källaren" de hade en lucka i golvet och ett utrymme under där de förvarade livsmedel som skulle stå svalt. Emma hade hämtat något och ställt i från sej det i köket, under tiden hon gjorde det hade pappa hunnit ta sej fram till hålet i golvet och ramlat ner. Emma hade blivit så rädd, men när hon tittade ner i hålet hade pappa suttit där på golvet som om inget hänt och han hade bara slagit sej lite i en axel. Emma var då hemmadotter och passade gården och hjälpte sin åldriga mor Maria. Farfr hade då tagit pappa och frågat om Walldéns kunde ha honom. Pappa hade börjat kalla Johanna för mamma och då hade farfar nog insett att pojken måste få växa upp med sina egna släktingar. Min faster Ingrid fick växa upp och bo hos farfar, Emma fanns alltid där för henne när farfar arbetade i skogen eller snickarde någonstans. Emma fanns alltid till för oss allagenom åren.
 

Farfars hus som han byggde om när han var 19-20 år. Han ville inte bli bonde, hans färdighet var att snickra. Där bodde han, Ingeborg och Ingrid, där föddes min pappa

Björn-Salmons hus, är nu fritidshus på Valviken. De som senast bodde där var Salmon, Emma och min pappa från 2-års ålder.

Pappa berättade

 Att Sverige hjälper flyktingar är inget nytt, Sverige har hjälpt flyktingar förut, detta var år 1944 i Junsele.

Pappa berättar:

1943. Finska skolbarnen som hade difteri och bodde på skolhemmet och "gula" skolan. Det kom många barn som bodde på de båda skolorna. Skolbarnen från hela Junseleområdet fick ledigt från skolan och fara hem innan de finska barnen kom.

Pappa gick snickarkurs i källaren på skolhemmet och dom fick vara kvar då de inte kom i kontakt med de finska barnen. Pappa och hans klasskamrater fick gå till läkaren och få en injektion mot difteri, en stor rostfri spruta användes. Många hade varit kaxiga innan, men när det bar till hade någon av grabbarna till och med svimmat när denne sett sprutan. (Fick namnet på denne av pappa) Han minns än lukten av eter.

September till november gick han snickarkursen i källaren på skolhemmet, De finska flyktingbarnen hade kommit dit i oktober nån gång.

Innan de Finska barnen kom fick pappa och hans skolkamrater äta lunch, som kunde vara välling och mjuk smörgås (bullsmörgås på Krangemål), nere i källaren på gula skolan. Sen fick dom ta matsäck med sej, dom rymdes inte att äta tillsammans med de finska barnen, eller om det var smittorisken.

Pappa bodde under denna tid hos sin faster på Bölesåkern, även under fortsättningsskolan och Konfirmationen bodde han där. På våren, 1944, gick pappa fortsättningsskolan i trädgårdsodling och konfirmerade sej.

Pappa berättar

Pappa berättade att när han var ung grabb så hade han beställt karameller i en stor dekorerad plåtask från Åhlén och Holms katalog. Karamellerna packade han sen i strutar som han sen gick hoch sålde i gårdarna på Åkerbränna. Han mindes att plåtlådan hade stått på ladugårdsbotten sen, men om den kom med i flytten till Junsele eller om försvunnit innan det visste han inte.

Pulka i backen vid församlingshemmet på 1940-talet

Pappa berättade: Vi var till minneslunden med en bukett nejlikor till mamma, efteår åkte upp till Junseles vackra kyrka. Vi åkte förbi kyrkan och församlingshemmet. Pappa berättade att förr i tiden brukade dom åka kälke utför backen från församlingshemmet, över vägen och in på gården på andra sidan vägen. Det fanns inte så många bilar på den tiden. Kanske 65 år sen, barnen hade skolgång i f.d kommunalhuset, nu församlingshemmet.