Ekologiskt...

Pappa hade köpt ekologisk svart vinbärs saft och vi funderade lite omkring den. Vi kom fram till att den mest ekologiska saften han har, är den han gjort själv av bären från buskarna på gården. Allt han odlar är i princip ekologiskt.... så har det ju alltid varit där hemma. Vi hade egna grisar när jag var liten, köpte mjölk av en bonde också när jag var liten, dom odlade potatis, grönsaker och bär. ...Dom fiskade i sjöarna omkring Junsele, bakade, köpte kött av bonden, köpt hembakat tunnbröd av bagerskorna på byn, plockade lingon, hallon, hjortron, blåbär i skogarna.... är tacksam för den uppväxt man fått och ser med viss förvåning på när folk jagar ekologiskt, det har jag fått hela tiden utan att ens ha tänkt på det.

Jag har en walking closet...

Läste i en tidning hur en utav våra svenska artister håller på att inreda en walking closet i sitt hus. Jag har också en sån, nästan i varje fall. Fast än här i huset går den under benämningen "skrubben". Så fort någon nämner att något kan vara i en kartong i vår walking closet, så mumlas det något med en djup och lång suck: I skrubbbben!!!! Näää, jag vill då inte leta där..... jag måste väl det. Om jag inte har kommit ut om en timme, ring räddningstjänsten och be dom komma och spåra efter mej där inne...

Den är inte stor, men letar man efter något där, då blir den enorm.
Det finns ett par klädstänger där, men de mesta av kläderna på dom är nog sen antiken, i varje fall kommer ingen person i det här huset att använda dom och kommande generationer kommer att utbrista: Hade dom sånt här på sej, ha,ha...
Vi har rensat ur och kört på tippen, men inte nog mycket. Därför att lika mycket man plockar ur och kastar bort, kommer in igen, på något mystiskt vis. Det kanske finns skrömta där inne.
Finns inga andra tjusiga inrednings detaljer där, inte ens en spegel. Sätta in garderober går inte, då vår walking closet är ett igenbyggt överblivet utrymme med snedtak på övre våningen, med dörr och en gammal vit porslins klotlampa. Vägghöjden på ytterväggen är 1 flyttkartong hög, knappt. Inne i skrubben finns två luckor på vardera kortväggen, dom går till 2 stycken "kryp in closet". Där bor det några kartonger som aldrig mer kommer att öppnas, inte av oss i varje fall. Det är sånt som sparas sen tiden före antiken.

Vi har också en walking in closett på övre våningen, Det är också ett minimalt utrymme som dom lyckats klämma in en toastol och ett tvättställ i. Sen blev det fullt. Man kan gå in två steg, vända på sej och sätta sej på toan. Kliva upp, ta ett ,vända på sej på stället till höger och tvätta händerna. Vända sej på stället ett halvt varv och torka händerna. Vända sej ett kvarts varv öppna dörren, ta ett steg så är man ute från toan. Denna faciliteten går under namnet: toan uppe.
Den ligger några steg i från vår walking closet, så vi har en walking closett i anslutning till vår walking closet.
Klosetten, sa de äldre, men det är finare med "C" och på engelska, så det så.

Closet`= skrubben
Closett = toan
Ej korrekt översatt, men i norrland funkar det i varje fall.

Gammalt julkort och julklappsadress

Emma har fått ett kort av Hilma.

Nägon eller familjen Bergluns på Åkerbränna har fått en julklapp eller julkort av Jakob Petter Berglund, Ruske. Denna adress låg i en bibel

Har varit mycket annat på gång

Tiden går fort, idag fredag den 4 november är det en regnig gråmulen dag. Otroligt, regn och barmark den 4 november, men så är det.

Har varit sjukskriven så länge jag får nu, har blivit inskriven på Arbetsförmedlingen. Försäkringskassan, arbetsförmedlingen och jag hade ett över lämningsmöte. Dom ska visst kolla vad jag kan arbeta med eller inte och det är väl bra... hoppas jag. Ähh, man måste se positivt på det, så länge man kan röra ett finger, så kan man jobba... eller hur?

Allvarligt så hoppas jag mycket på detta  och det ska bli mycket intressant att se vad AF:s arbetsterapeut kommer fram till. Kanske att jag kan få någon hjälp med mina bekymmer.

Har en ärftlig form av blödarsjuka som jag än så länge är ensam om att ha i släkten! Hur det nu har gått till som, i varje fall är jag  den ende som har den utav de få som blivit testade. Det är inte den allvarligare formen av blödarsjuka, men den ställer till det nog ändå. Vid operationer, får inte äta mediciner med acitylsyra i och om jag skulle göra illa mej ordentligt i nån olycka, då kan det fort gå illa för mej.

Mamma, 16 år

Den 30 oktober var det 1 år sen min mamma, Elsa, dog, hon dog på sin namnsdag. Pappa, Jonas och jag var till minneslunden i Junsele och tände ett ljus.Har tänkt mycket på henne den senaste tiden. Sorgen är mer vemodig nu.

I kväll var vi också och tände ett ljus för henne, Ulla, Gunnar, Petter och morbror Axel, de som vi mist under drygt det senaste året. Ljuset var också för alla de vi mist förut under alla gångna år.

Vi tänder inga ljus på gravarna, det har vi aldrig gjort. Min morfar tyckte illa om den sedvänjan att tända ljus på gravarna som kommit under de senaste 50-60 åren. Han sa att om någon skulle tända ett ljus på hans grav så skulle han kliva upp och blåsa ut det. Vet att en släkting gjorde det för ett antal år sen och ljuset fick då brinna ut. Personligen tycker jag att det är vackert med alla tända ljus på kyrkogårdarna.

Minneslunden Junsele

Mariakapellet

Omgjort och ihoplagt inlägg

Fick göra om inlägget om John Björns emigrering, läste på någon sida att man inte fick publicera bilder från Ancestry och då fick jag bråttom att ta bort ett inlägg och skriva in uppgifterna på ett nyare inlägg. Man kan skriva till Acenstry och fråga om lov, men det känns inte aktuellt nu.´i varje fall.

Mobilbloggstest min första

Testar från mobilen. Skriva går an, men inte ser jag så vidare värst bra vad som står på bloggen på mobilskärmen. Nånstans kunde man förstora dem, men testar inte nu. Hittar väl inte tillbaka. Sambon säger att jag ska dubbel klicka på skärmen så blir bilden större. Tur att det finns andra som vet så slipper jag villa bort mej i mobilens tekniska labyrinter. Är väl inte så intresserad egentligen, men blogga från den kan vara kul ibland. Men ett pillergöra.

Går igenom bloggen

byter och lägger till flera foton i gamla inlägg och uppdaterar texten där det behövs. Så blir det lite då och då vartefter nya uppgifter dyker upp.

Det blir flera vindkraftverk

Vindkraftverket efter Backe-Junselevägen var inne i dimman idag.

Här är planen för vindkraftverk i Sollefteå kommun:

Planerade vindkraftverk i Sollefteå kommun

Förr i tiden....

Börjar verkligen inse att man börjar vara lite antik, herre gud, helt plötsligt är det som hände när jag var liten det är länge sen. Inte igår som jag länge tyckt.
Det var någon som sa att kroppen åldras fortare än hjärnan. Med det menas att den ålder vi kroppsligen är i det tror hjärnan inte alls på, utan den försöker hela tiden att få oss att tro att det vi gjorde i 20-års åldern det kan vi också göra i 50-års åldern, vilket får negativa konsekvenser för vår kropp. Har vi tur så gör det bara ont, har vi otur så får vi uppsöka sjukhus med lång sjukskrivning som följd.
Det var nu inte riktigt det jag menade med ovanstående rubrik, har blivit vän med Göran Stenmark, på "fejjan"= nutid, Face book=mer antikt, och han har lagt ut gamla fina bilder på Junsele från förr i tiden. Bilder som väcker slumrande minnen till liv och då insåg jag riktigt att man kommit en bit på väg i åldrandet. Jag kommer ihåg hur det var förr i tiden, förr och förr, men det då ett bra tag sen.
Har scannat in en massa bilder från gamla foton hemifrån, från ändå då "äldre än förr i tiden" och tyckt det var gammalt och vad kul för mina barn och barnbarn att få se. Kan  lika bra visa bilder för dom från när jag var liten, det är ju också från förr i tiden.
Sorry hjärnan, idag lyckades inte ditt spratt, jag kom på dej! Det har väl något med "minnet" att göra förstås. Fjärrminnet och närminnet kom i kontakt med varandra och insåg nog vilken lång distans det var där emellan.
Har varit så inne i allt som för mej är gammalt, så jag har inte tänkt på att det vi , till exempel i vår generation upplevt också är värt att berättas. Våra egna personliga minnen av händelser och upplevelser. Ändå så är jag farmor och de äldre barnbarnen tycker det är kul att se foton och höra hur det var från när jag, gammelmorfar och gammelmormor var liten.