Några brev från mamma, morfar och Ida

Min kusin Susanne har mailat upp några kopior av brev skrivna av min mamma, morfar och Ida. Breven berättar lite om hur livet var på Ulfvik.

De första breven är från min mamma och Ida, dom skrev till sin syster Astrid som flyttat till Stockholm. Breven är skrivna den 30 december 1946. Återger delar av breven.

Mamma, Elsa, var 8 år när hon skrev brevet. Vissa saker i brevet  är samma som Ida skrev i sitt.

Mamma skriver att Ingemarsa  (Ingemar Sjölander med familj) har flyttat på Vallen. Hon berättade vad hon fått i julklapp. Av Ida en tvättbräda, en stekgryta och ett våffeljärn av mamma (min mormor) 5 kr och något annat av pappa (min morfar). Einar ligger och sover och Axel var inte hemma, han var i Krange hos Valters. Ida hade permanenta sej och Elsa hade 8 dagar kvar av jullovet. Mamma skriver att hon trivs på skolhemmet och det är så roligt. Fru Jansson? är så snäll. Så skriver hon vidare att Gull Astrid som är så gullig och snäll måste komma hem till sommaren, annars ska hon aldrig mer skriva till henne.

Ida var 14 år då 1946 och skrev.
Hon tackade för julklappen som hon fått av Astrid och berättade vad hon fått hemma: Av mamma en hår rosett, av pappa 11 kr, av Elsa en ljusstake, av Einar ett par handskar och av Axel en telefon. så hade hon fått en tallrik och en skål som kostade 3,50 av Amanda (Sjöberg och granne). Ida hade fått ett par byxor i silke som kostade 5,90 av Ketty Boeng, hon fick dom därför att Ida hade broderat en duk åt Ketty.
Hon skriver vidare att det hade varit 2 dödsfall på Ulfvik under julhelgen, Anna Svensson dog på ålderdomshemmet, Alfred Johansson blev sjuk och dog på Backe Lasarett.
Amanda ska fara till Krånge och köpa en svart klänning och då ska Rut, Anna-Lisa och pojken (Karl-Erik) vara där.
Det var 23 grader kallt och dom hade inte kastat ut julgranen än, dom ska ha den kvar över nyår.
Karl-Erik hade hållit på att ställa till en eldsvåda. Amanda var i lagårn och Oskar låg i kammaren. Då hade Karl-Erik tänt i köksgardin och det brann så hemskt.Då skrek Karl-Erik. Men nu. Då förstod Oskar att han gjort någonting. Oskar fick tag i gardin och for ut på backen med den.
Einar hade knutit ihop Astrids skidor som dom ska skicka till henne. Ida skriver att hennes skidor har blivit utnötta och krokiga och att Axel hade nött ut Astrids stavar.
Denna gång skickar dom inga kuponger, dom ska köpa nya skor.

.

Morfar, Agnar, har jag 2 brev som han skrivit år 1955 till Stig, som var gift med Agnars dotter Astrid.

Första brevet är poststämplat i Backe den 17 april 1956.

Länslasarettet Backe sal 8

Agnar skriver att det går dåligt att skriva så han ligger så vrångt till. Han tackar för brevet, sillen och burkarna. (Han hade fått 2 ölburkar, ölburken lanserades 1956 i Sverige)
Ronden hade nyss gått och han skulle in på röntgen för det andra knäet, så det blir kanske en operation till så han skulle få ligga på sjukhuset 14 dagar till. Han skriver vidare att han har en djävla otur i vinter, en vecka med astma, 14 dagar med revbens brott, sen ryggen, sen knäna. Sen vet han inte vad det börjar, kanske mage, lever, hjärta, hjärnan, ögon och underredet.
Timmerkörningen hade gått uselt under den gångna vintern, så Brunte hade han slaktat, en ko hade han köpt för ett par tusen.
Såret hade läkt fint så den dagen han skrev hade dom  tagit bort klyporna. Men ryggen den är dålig. Vidare så skriver han att han får 10 kr dagen från sjukkassan.
Det är så stimmigt på salen så han skriver mer när han kryat till.

Nästa brev till Stig är poststämplat den 5 december 1956

Han berättar att han fortfarnade är sjukskriven, läkarna vill skicka honom till Ö-vik men då måste han sälja korna och Stina måste han hyra in i Krånge, hon kan inte bo ensam under vintern på Ulfvik.. Han skriver: och till att flytta henne torde nog vara lika som att flytta Ulvviksberget över sjön.
Vidare så skriver han, sjuk är jag inte, jag äter som en häst, men arbeta kan jag inte. Har köpt ett dragspel av Einar, så nu spelar jag så att bord och stolar dansar.
Ja, nu har vi vinter här 4 grader varmt på morgonen inne och 23-26 grader kallt ute.Fiskningen hade gått dåligt, Axel hade velat att dom skulle fiska i en sillhink, den hade dom inte fått full fasten både Wille och han fiskat. Astrid och Stig ville att dom skulle åka ner till Stockholm och då skriver morfar att han skulle kunna åka samma kväll om han fick bestämma, men du vet ju hur det är att förflytta gumman.

Det var lite ur breven dom skrev från Ulfvik, dom ger lite insyn i hur livet kunde vara där.

1960 flyttade Agnar och Stina in till en pensionärslägenhet i Junsele, Stina ville inte, men Agnar orkade inte med fler vintrar på Ulfvik. Dom bodde sen sommartid på Ulfvik så länge deras hälsa tillät. Morfar var 62 år när dom flyttade in och jag kommer bara ihåg att han gick med käpp och sen köpte han en sparkcykel. Alla år i skogen hade tagit hårt på hans kropp.

Morfar hade humor och glimten i ögat, mormor var mer reserverad.

Juldagen 1955 på Ulfvik

Det är så kul att hitta bilder när mormor och morfar bodde på Ulfvik, här är ett par foton sen Juldagen 1955.

Mormor, Stina Nilsson, diskar efter middagen

Pappa, Yngve Berglund och min morfar Agnar Nilsson på Ulfvik år 1955. Morfar hade berättat något roligt.

Minns det mamma berättade, hon var ganska busig.

Mamma berättade att när hon och Ida växte upp så hade dom retat baggen. Baggen blev riktigt arg. Det bar sej inte bättre än att morfar skulle i samma veva, gå till källan och hämta vatten. det är en backe ner till källan och där kom morfar gående med hink och hatten på sej, ja, klart han hade kläderna på sej också. Han passerade baggen, som fick syn på morfar och tog sats, med huvudet nedböjt knäade han morfar, så att han flög omkull i den lilla backen,  hatten flög av honom och hinken flög skramlandes iväg. Ida och mamma hade då fått mycket bråttom att gömma sej för morfar när han kom gåendes, så han inte skulle se vilka som orsakat det hela.

En annan gång skulle mamma vara snäll med mormor och korna. Mamma hade sett att mormor hade en hemmagjord blandning som hon brukade smörja korna med mot knott och andra bitande flygfän. Mamma hittade pulverfärg som mormor hade till att måla om möbler och annat med. Sagt och gjort, mamma hade blandat rött och blått pulver med något och sen målat korna. Korna hade varit lila i baken hela sommaren och mormor hade blivit mycket arg.

När mamma hade varit odygdig och mormors tålamod var slut, brukade mamma klättra upp på en stor-sten tills mormor hade lugnat ner sej. Emil i Lönneberga och Elsa i Ulfvik är nog ganska passande liknelse ibland.

Mormor gjorde också en annan salva "kotjickssmorningen", som hon smorde in kornas spenar med sen hon mjölkat.

På stor-sten sitter Maj Gustafsson, Stockholm (syster till Astrids man Stig) och Elsa Berglund f Nilsson (min mamma)

Här är stor-stenen som mamma klättrade upp på och som vi alla barn och barnbarn försökt klättra upp på. Lyckan var total den dagen man kom upp på den. Gissar att mammas lycka var total när hon hann upp på den innan mormor fick tag i henne.

När morfar var borta och mamma var tillräckligt stor var hon den som tog in och ut hästen. Mormor var lite hästrädd, så mamma fick göra det då.

Brunte

Mamma berättade att hennes mamma hade skrämt mamma för grodor. 
Mamma och hennes kamrater brukade gunga på en bräda som de lagt på en sten. En dåtidens vippgunga.
Mamma hade inte varit så gammal när denna händelse inträffade. En dag när mamma lekte ensam hade hon fångat en stor groda eller padda. Paddan/grodan hade hon satt på ena sidan bräden, sedan hade hon hoppat på andra sidan av brädan så grodan fick en rejäl flygtur, det där hade hon gjort några gånger så paddan/grodan blev alldeles yr i huvudet. Mormor hade fått syn på det hela och sagt att mamma fick inte vara dum och göra så med grodan, då skulle alla grodans kamrater hämnas på mamma. Mamma sa att hon länge hade varit rädd att gå där det var grodor, när hon hörde grodorna kväka på kvällarna  gick en stor krok för dom. Mormor hade varit rätt så bestämd när hon sa ifrån.

Mor Elsa

Morfar Agnar och Pila

Mitt föräldrahem i Junsele

Den som började bygga huset hette Gustaf Henriksson och dom som färdigställde det hette Wessler och arbetade som lärare i Junsele. 1954 köpte Salomon Berglund huset när dom flyttade från Åkerbränna. Här är några bilder från 1950-talet.

Yngve Berglund sitter på bron

Yngve, här är glasverandan kvar.

Salomon Berglund. Elspisen lekte vi med när dom hade bytt ut den mot en modernare.
Den hade röda och svarta vred, sen kunde man lyfta på locket på överdelen av någon anledning. Minns att dom rengkorde både ovanpå locket med hål för plattorna och under.

Hulda Nilsson f. Bergström Åkerbränna, gift med Sven Nilsson, Hömyra, Yngve och hans farbror Salomon Berglund

Yngve och hans faster Emma Berglund

Salomon och Emma, Salomon var reumatiker och detta var dåtidens handikappcykel.

Emma och Elsa

Mamma och pappas bröllopsmiddag den 20 oktober 1956. Yngve, Elsa, Emma och Wilhelm Kjerf.

Från vänster Vilhelm Kjerf, Salmon Berglund, Ulla Bäckman, Ida Kjerf med dottern Rose-Marie i knäet. Emma Berglund sitter vänd från kameran.

Har varit mycket annat på gång

Tiden går fort, idag fredag den 4 november är det en regnig gråmulen dag. Otroligt, regn och barmark den 4 november, men så är det.

Har varit sjukskriven så länge jag får nu, har blivit inskriven på Arbetsförmedlingen. Försäkringskassan, arbetsförmedlingen och jag hade ett över lämningsmöte. Dom ska visst kolla vad jag kan arbeta med eller inte och det är väl bra... hoppas jag. Ähh, man måste se positivt på det, så länge man kan röra ett finger, så kan man jobba... eller hur?

Allvarligt så hoppas jag mycket på detta  och det ska bli mycket intressant att se vad AF:s arbetsterapeut kommer fram till. Kanske att jag kan få någon hjälp med mina bekymmer.

Har en ärftlig form av blödarsjuka som jag än så länge är ensam om att ha i släkten! Hur det nu har gått till som, i varje fall är jag  den ende som har den utav de få som blivit testade. Det är inte den allvarligare formen av blödarsjuka, men den ställer till det nog ändå. Vid operationer, får inte äta mediciner med acitylsyra i och om jag skulle göra illa mej ordentligt i nån olycka, då kan det fort gå illa för mej.

Mamma, 16 år

Den 30 oktober var det 1 år sen min mamma, Elsa, dog, hon dog på sin namnsdag. Pappa, Jonas och jag var till minneslunden i Junsele och tände ett ljus.Har tänkt mycket på henne den senaste tiden. Sorgen är mer vemodig nu.

I kväll var vi också och tände ett ljus för henne, Ulla, Gunnar, Petter och morbror Axel, de som vi mist under drygt det senaste året. Ljuset var också för alla de vi mist förut under alla gångna år.

Vi tänder inga ljus på gravarna, det har vi aldrig gjort. Min morfar tyckte illa om den sedvänjan att tända ljus på gravarna som kommit under de senaste 50-60 åren. Han sa att om någon skulle tända ett ljus på hans grav så skulle han kliva upp och blåsa ut det. Vet att en släkting gjorde det för ett antal år sen och ljuset fick då brinna ut. Personligen tycker jag att det är vackert med alla tända ljus på kyrkogårdarna.

Minneslunden Junsele

Mariakapellet

När lillan kom till jorden, år 1938 i midsommartid...

Min mamma föddes den 20 juni 1938 på Ulfvik hemma på gården. När det var dags för henne att anlända hade mormor budat efter en kvinna i byn som brukade hjälpa till vid födslar.
Förlossningen gick bra och senare ville mormor tacka kvinnan som hjälpte till med en gåva. Då hon visste att kvinnan hade grammofon i sitt hem, hade mormor bett sonen Einr köpa en lämplig skiva då kvinnan var religiös. Einar beställde en skiva med denna låt, klicka på denn länk för att lyssna: Jungfrun på Jungfrusund
Mamma berättade att sen när mormor fått höra vilken låt hon gett kvinnan i present, hade mormor minst sagt gått i taket. Kan tänka mej att Einar, som skickat efter skivan fick det hett om öronen. Lyssna på texten, så kan man förstå min mormors reaktion.

Erik Agnar Nilsson (mf)

Agnar föddes 22 januari 1898 på Rusksand

död 16 november 1982 i Junsele. Han gjorde värnplikten 1918. 

Han jobbade i huvudsak med flottningen på sommaren och körde timmer med egen häst på vintern, tills han gjorde illa ryggen när han ramlade på hästdonigen under timmerkörningen, han hade också problem med ett knä som han fick operetat, han hade andra jobb som väggbygge.

Agnar Nilsson, Jakob Nilsson, Levi Nilsson, Rusksand. Agnar och Levi var bröder

Agnar fiskade mycket när tiden tillät. Morfar var 59 år när jag föddes, så jag minns bara han och mormor som pensionärer.

Agnar harvar åt grannen Oskar Sjöberg.

Morfar med dragspelet, det är morfar det. Tyckte så mycket om att lyssna på när han spelade.

Här sitter han på bron till storstugan, tittar utöver Betarsjön

Funderar vad han tänker, hade de redan bestämt sej för att flytta till pensionärshemmet i Junsele? Vägen till Junselevallen ska snart byggas.

Artikel i Nya Norrland 21 maj 1960 om vägbygget till Ulfvik.

Båda sönerna Einar och Axel var duktiga dragspelare, dom spelade på bjudningsdanser och fester medans dom var på Ulvvik, det kom andra dragspelare och hälsade på och så satt dom och spelade tillsammans.

I Hällefors där Einar bodde och Hörken där Axel bodde var de med i dragspelsklubbar och så var de med på spelmansstämmer runt om i Bergslagen. Axel var också med på nån inspelning på kasett med den dragspelsklubb han var med i.

Einar

Axel

Elsa 4 år fotot taget 1942.

Mamma bakom Axel eller Einars dragspel. Mamma spelade lite också, men det var inte ofta hon gjorde det.

Mormor på väg att mjölka och de övriga är kanske ska dansa på logen 

o

Semester, barn och barnbarn kommit hem, då blev det ibland dans till grammofonen på logbron.

Inger, Maj, Agnar, Astrid och Elsa.

Utflykt till Näsåker och hällristningarna.

Agnar, Stina, Elsa, Inger, sittandes Astrid, Yngve och jag

Astrid, Einar och Agnar i bryggstugan.

Dörren bakom Astrid leder till mormors skafferi. Gud nåde den som olovandes gick in där. Vi barnbarn var portade. Därinne förvarades separatorn, matvaror och husgeråd, säkert mera som jag inte har en aning om.

Minns att dom förvarade mjölk i kallkällan, i häbre hade hon mjöl och  sånt.
Muren i huset vitkalkades med en hartass och spisen svärtades varje år, likaså i storstugan. Ladugården var vitkalkad invändigt, detta fortsatte hon med trots att dom bodde i bryggstugan över sommaren under de sista åren dom orkade vara på Ulfvik, och inte heller hade några djur längre i ladugården. Murarna var alltid kritvita och vedspisarna kolsvarta, så skulle det vara.

Brunte

Stina Greta f Eliasson (mm) Mamma berättade

Min mormor.

Stina Greta föddes den 6 juni 1894 på Ulfvik,

dog i Junsele 15 november 1976

Den den 2 april 1923 vigdes hon och Erik Agnar Nilsson född den 22 januari1898 Rusksand

Dom bodde första åren på Rusksand där Agnar står som arbetare. Dom köper Stinas hemgård på Ulfvik, och flyttar dit den 25 november 1930, där Agnar står sen som hemmansägare.

Axel och Stina

Johannes Andersson, Axel, Agnar, Stina och Märta Andersson f Eliasson

barnen är Sune? Marie?
Backe

Systrarna Stina och Märta g. Andersson, Backe.

Märta Andersson f Eliasson

Dom fick barnen:

Nils Einar född den 22 juli 1923 Rusksand, han dog 15 augusti 2006 i Hällefors, gift med Ulla.

Astrid Katarina född den 25 augusti 1925 i Rusksand, död den 4 januari 1982 i Stockholm. Var gift med Stig Gustafsson.

Erik Axel född den 14 maj 1928 i Rusksand, död den 27 maj 2011 i Hörken. Gift med Greta.

Ida Maria född den 21 mars 1932 i Ulfvik. Död 12 juni 2016. Gift med Wilhelm Kjerf, Betarsjönäset. Dom bodde i Hällefors.

Elsa Teresia född den 20 juni 1938 i Ulfvik, död den 30 oktober 2010 i Junsele. Gift den 20 oktober 1956 med Yngve Berglund, Åkerbränna.

Från vänster Agnar, Axel, Elsa, Einar, Astrid, Ida och sittande Stina.

Resterna av det hus de bodde i som nygifta på Rusksand

Storstugan som de bodde i vintertid

Bryggstugan som de bodde i på sommaren.

Astrid

Ida

Elsa med Ingvar (Einar och Ullas son) i famnen, Astrid, Ulla och Ida, tösen är Britt-Inger (Astrid och Stigs dotter)

Ida och Elsa

Astrid och Elsa på Gröna Lund

Elsa

Får

Tusse

Mamma berättade att när det kom folk nerifrån åkern, fanns endast sjövägen för de som kom från andra byar så sa mormor: De kom jun på åkern. (Det kommer folk på åkern)

1960 byggdes väg till Ulvvik.

Mormor och morfar flyttade in till en pensionärs lägenhet i Junsele i början på 60-talet, mormor ville bo kvar men de orkade inte längre med att vara utan vatten och el, främst vintertid. Dom bodde på Ulfvik sommartid några år till så länge hälsan tillät det.

Mina barndomsminnen är främst när alla kusiner med föräldrar kom och firade semester där, morfars rökta abborre, tunnbrödsmackor med den..mmmm. Mormor stökandes i köket i bryggstugan, det fanns bara köket och så ett rum innanför som vi inte fick gå in i, där hade mormor matvaror och separatorn, den stora vitkalkade muren i köket och svärtade spisen, klaffskåpet och dragsängen. Fräsandet från gasolköket där de lagades mat varma sommardagar, doften av tjärad träeka och knirket från årorna när morfar eller någon annan vuxen rodde. Sista året mormor och morfar hade kor så var jag 3-4 år, jag hade tagit i el stängslet och sagt att jag fick en hjärnblödning...

Vi fick inte leka i den tomma ladugården som mormor hade vitkalkat invändigt, men vi smyglekte där ändå. Vatten hämtade dom i källan, den övre källan för dricksvatten och den nedre för djuren, än idag tar vi vatten från källan, fastän vi har pump och indraget sommarvatten, el har vi också och nästan varje gång åskan passerar så blir vi utan. Åskan går hårt där när den passerar över byn. Minns också när varubussarna, Lambertssons och Konsums kom, mycket spännande var det.

När dom flyttat på pensionärshemmet i Junsele kunde jag ha den turen att komma dit när hon kokat "mommavällingen", risgrynsvälling med russin i och än idag kan ingen koka den vällingen som mormor kunde.  Man fick också kaffe som hon malde bönorna till själv, uppskickade av min moster i Stockholm, tror kaffet hette Guld cirkeln. Serverades med mjölk och socker.