Bilder på morfar, Agnar Nilsson och hans son Einar Nilsson

I köket i storstugan på Ulfvik någon gång på i början-mitten av 70-talet.

Morfar i båten, han gillade att fiska och var så ofta tiden tillät ute  på Betarsjön. Hans rökta abborre var underbart god på tunnbrödssmörgås. 

Agnar Nilsson och hans son Einar,  bilden är nog tagen när morfar bodde i Annexet  på Gunillagården  70-80-talet. Ej senare än 84, 1975 bodde morfar inne på Gunillagården, men vet inte vilket år han flyttade in.

Denna bild är tagen i Hällefors någon gång i början på 60-talet 

Tack Marie Faltin och Christina Kjerf för att ni scannat och fotograferat av bilderna !

Foton på mormor, hennes syskon och vänner

Från vänster stående: Stina Nilsson, tärna, Lydia Danielsdotter brud, Nils Svensson brudgum och Sven Petter Danielsson, marskalk. Nils Svensson och min mormor var kusiner

 Från vänster, sittande: Stina Nilsson, f Eliasson, Anna Danielsson f. Berglund, Åkerbränna,
Stående från höger;  ? Anna Sjöberg?,  August Eliasson. (bror till mormor Stina)

Första raden från vänster Helena "Lena" Berglund, intill henne Margareta "Greta" Berglund (deras bröder hade affären i Ruske) Hon i bakre raden till höger är Sara Berglund, deras syster och gift med morfars bror Edvin. Hon i mitten Rundkvist??
Denna bild har både Rose-Mari och Christina G.

På detta kort står det på baksidan, "moster Märta" och systrarna Berglund.
Kvinnan sittandes till vänster Hilda Eliasson gift med Adolf Kjerf Bysjön, kvinnan sittandes till höger Eva Gustava Gustafsson g med Lambert Berglund Hömyra
Stående från vänster Märta Eliasson g med Johannes Andersson Backe,
kvinnan ståendes till höger Marta Elvira Nilsson gift med Martin Viktor Berglund, Hömyra 

Märta Eliasson g Andrsson Backe. Syster   till Stina Nilsson

Sittande Stina Nilsson

okänd

Tack kära kusin Rose-Marie Faltin (Wilhelmsdotter) för att du scannat in bilderna.

Minns det mamma berättade, hon var ganska busig.

Mamma berättade att när hon och Ida växte upp så hade dom retat baggen. Baggen blev riktigt arg. Det bar sej inte bättre än att morfar skulle i samma veva, gå till källan och hämta vatten. det är en backe ner till källan och där kom morfar gående med hink och hatten på sej, ja, klart han hade kläderna på sej också. Han passerade baggen, som fick syn på morfar och tog sats, med huvudet nedböjt knäade han morfar, så att han flög omkull i den lilla backen,  hatten flög av honom och hinken flög skramlandes iväg. Ida och mamma hade då fått mycket bråttom att gömma sej för morfar när han kom gåendes, så han inte skulle se vilka som orsakat det hela.

En annan gång skulle mamma vara snäll med mormor och korna. Mamma hade sett att mormor hade en hemmagjord blandning som hon brukade smörja korna med mot knott och andra bitande flygfän. Mamma hittade pulverfärg som mormor hade till att måla om möbler och annat med. Sagt och gjort, mamma hade blandat rött och blått pulver med något och sen målat korna. Korna hade varit lila i baken hela sommaren och mormor hade blivit mycket arg.

När mamma hade varit odygdig och mormors tålamod var slut, brukade mamma klättra upp på en stor-sten tills mormor hade lugnat ner sej. Emil i Lönneberga och Elsa i Ulfvik är nog ganska passande liknelse ibland.

Mormor gjorde också en annan salva "kotjickssmorningen", som hon smorde in kornas spenar med sen hon mjölkat.

På stor-sten sitter Maj Gustafsson, Stockholm (syster till Astrids man Stig) och Elsa Berglund f Nilsson (min mamma)

Här är stor-stenen som mamma klättrade upp på och som vi alla barn och barnbarn försökt klättra upp på. Lyckan var total den dagen man kom upp på den. Gissar att mammas lycka var total när hon hann upp på den innan mormor fick tag i henne.

När morfar var borta och mamma var tillräckligt stor var hon den som tog in och ut hästen. Mormor var lite hästrädd, så mamma fick göra det då.

Brunte

Mamma berättade att hennes mamma hade skrämt mamma för grodor. 
Mamma och hennes kamrater brukade gunga på en bräda som de lagt på en sten. En dåtidens vippgunga.
Mamma hade inte varit så gammal när denna händelse inträffade. En dag när mamma lekte ensam hade hon fångat en stor groda eller padda. Paddan/grodan hade hon satt på ena sidan bräden, sedan hade hon hoppat på andra sidan av brädan så grodan fick en rejäl flygtur, det där hade hon gjort några gånger så paddan/grodan blev alldeles yr i huvudet. Mormor hade fått syn på det hela och sagt att mamma fick inte vara dum och göra så med grodan, då skulle alla grodans kamrater hämnas på mamma. Mamma sa att hon länge hade varit rädd att gå där det var grodor, när hon hörde grodorna kväka på kvällarna  gick en stor krok för dom. Mormor hade varit rätt så bestämd när hon sa ifrån.

Mor Elsa

Morfar Agnar och Pila

Pappa berättar

Min far berättade nu att när han var i 10-11 årsåldern hade han sett en bit ur en gammal tall, Det var i början på 1940-talet.

En man som hette Albert Adamsson hade tagit rätt på tallbiten och tagit med den till Kronstugan på Hästberget.
Det var Olof Andersson som huggit in ungefär så här:
"OA, Befryndelsedagen, datering"
Adamsson hade funnit den omkring Ruskebodarna.

Pappa berättar: Tjuvjakt

Tjärnbergarna på Tjärn hade tjuvjagat och höll på att ta reda på köttet i köket när länsman knackade på dörren och kom in. Älgköttet gömde de fort som bara attan under köksbordet, som hade en stor duk som hängde nästan ner till golvet. sen bjöd dom länsman på kaffe som han att vid nämnda bord och drack. Under tiden de andra drack kaffe stoppade någon utav dom, ett älgöra i länsmans rockficka...


Önskar att jag hade varit bra på att teckna, det skulle ha varit kul med bilder till Tjärnbergshistorierna. Om dom är sanna eller inte, det lär vi då aldrig få veta.

Pappa berättar: Tjärnbergarna och svartfötterna

Pappa berättar:
Tjärnbergarna, Herbert, Fabian och de övriga var jäkliga duktiga på att simma, Herbert hade simmat hela Sollefteåforsen när han gjorde lumpen. Var innan det fanns något kraftverk där.

Under flottningstrejken kom det svartfötter och jobbade. Det hade varit i natten, det blåste lite och varit kallt i vattnet när en utav Tjärnbergarna hade simmat under vattnet sista biten för att inte märkas och knäppt upp bommen så allt timmer for ut och runt i sjön. det var vid Rusk- eller Mjölkvattnet det ut spelades.
En annan historia är att en svartfot stod och stödde sej på båtshaken på några stockar uti
sjön. Någon utav Tjärnbergarna sköt av båtshaken, så svartfoten ramlade i kallvattnet.

Om historierna är sanna eller inte lär vi nog aldrig få veta, men roliga är dom.

Svartfötter kallades de personer som bolagen tog in för att göra arbetet när de anställda strejkade för högre löner och bättre villkor. Tilläggas bör att många utav flottarna var inte simkunniga alls.

Pappa berättar: Samer och skogsarbete.

Vintern 1955. Pappa högg timmer åt Svanö och Agnar Nilsson, min morfar, körde timret med häst. Dom bodde i koja efter gamla Rasmärks vägen, ca 1 km ovanför Ruske, Två äldre samer, Kriok, Anders "Ante" Kroik var en utav dom, en pojke Paul Kroik bodde också i kojan. Paul eldade upp all ved för dom, då han var i kojan hela dagen medans dom arbetade i skogen. Samen Mikael Nilsson och fosterson var också där. Renarna hade trampat ihop snön i skogen så det var fint att gå där, men det var besvärligt att fälla träden då renarna var där bland träden.