Pappa

Det här är något som växt fram som pussel genom åren, när jag var mindre så trodde jag att min pappa växt upp med sin far och hans syster, jag visste att han bott första två åren hos Walldéns. Min farmor, Ingeborg, dog 1931 i lunginflammation när pappa var 2 veckor gammal och att farfar aldrig kom över det och på något sätt skyllde det på min pappa.
När pappa var 2 år hämtade farfar honom och lämnade honom till farfars syster Emma och hennes bror Salmon.
Pappa berättade att när han var liten, innan han blev flyttad till Walldéns, hade Emma hämtat något i "källaren" de hade en lucka i golvet och ett utrymme under där de förvarade livsmedel som skulle stå svalt. Emma hade hämtat något och ställt i från sej det i köket, under tiden hon gjorde det hade pappa hunnit ta sej fram till hålet i golvet och ramlat ner. Emma hade blivit så rädd, men när hon tittade ner i hålet hade pappa suttit där på golvet som om inget hänt och han hade bara slagit sej lite i en axel. Emma var då hemmadotter och passade gården och hjälpte sin åldriga mor Maria. Farfr hade då tagit pappa och frågat om Walldéns kunde ha honom. Pappa hade börjat kalla Johanna för mamma och då hade farfar nog insett att pojken måste få växa upp med sina egna släktingar. Min faster Ingrid fick växa upp och bo hos farfar, Emma fanns alltid där för henne när farfar arbetade i skogen eller snickarde någonstans. Emma fanns alltid till för oss allagenom åren.
 

Farfars hus som han byggde om när han var 19-20 år. Han ville inte bli bonde, hans färdighet var att snickra. Där bodde han, Ingeborg och Ingrid, där föddes min pappa

Björn-Salmons hus, är nu fritidshus på Valviken. De som senast bodde där var Salmon, Emma och min pappa från 2-års ålder.

Pappa berättade

 Att Sverige hjälper flyktingar är inget nytt, Sverige har hjälpt flyktingar förut, detta var år 1944 i Junsele.

Pappa berättar:

1943. Finska skolbarnen som hade difteri och bodde på skolhemmet och "gula" skolan. Det kom många barn som bodde på de båda skolorna. Skolbarnen från hela Junseleområdet fick ledigt från skolan och fara hem innan de finska barnen kom.

Pappa gick snickarkurs i källaren på skolhemmet och dom fick vara kvar då de inte kom i kontakt med de finska barnen. Pappa och hans klasskamrater fick gå till läkaren och få en injektion mot difteri, en stor rostfri spruta användes. Många hade varit kaxiga innan, men när det bar till hade någon av grabbarna till och med svimmat när denne sett sprutan. (Fick namnet på denne av pappa) Han minns än lukten av eter.

September till november gick han snickarkursen i källaren på skolhemmet, De finska flyktingbarnen hade kommit dit i oktober nån gång.

Innan de Finska barnen kom fick pappa och hans skolkamrater äta lunch, som kunde vara välling och mjuk smörgås (bullsmörgås på Krangemål), nere i källaren på gula skolan. Sen fick dom ta matsäck med sej, dom rymdes inte att äta tillsammans med de finska barnen, eller om det var smittorisken.

Pappa bodde under denna tid hos sin faster på Bölesåkern, även under fortsättningsskolan och Konfirmationen bodde han där. På våren, 1944, gick pappa fortsättningsskolan i trädgårdsodling och konfirmerade sej.

Pappa berättar

Pappa berättade att när han var ung grabb så hade han beställt karameller i en stor dekorerad plåtask från Åhlén och Holms katalog. Karamellerna packade han sen i strutar som han sen gick hoch sålde i gårdarna på Åkerbränna. Han mindes att plåtlådan hade stått på ladugårdsbotten sen, men om den kom med i flytten till Junsele eller om försvunnit innan det visste han inte.

Pulka i backen vid församlingshemmet på 1940-talet

Pappa berättade: Vi var till minneslunden med en bukett nejlikor till mamma, efteår åkte upp till Junseles vackra kyrka. Vi åkte förbi kyrkan och församlingshemmet. Pappa berättade att förr i tiden brukade dom åka kälke utför backen från församlingshemmet, över vägen och in på gården på andra sidan vägen. Det fanns inte så många bilar på den tiden. Kanske 65 år sen, barnen hade skolgång i f.d kommunalhuset, nu församlingshemmet.

Berättelser från Åkerbränna

Hittade några anteckningar som jag gjorde när pappa berättade:

-Ha ållri hört na å vet ållri na, sa Algot Eriksson, Åkerbränna.
Pappa sa att det var helt omöjligt att fråga Algot om han visste eller hade hört något om någon händelse, det stående svaret blev då - Ha ållri hört na å vet ållri na.

Pappa brättade också om en björnjakt för länge, länge sedan på Nävernäsan som ligger på Åkerbrännas skogar.
En göbbe hade laddat sin bössa med ett Järpskott, det var mindre laddning i dem än i vanliga patroner, han laddade patronerna själv vilket var nog vanligt på den tiden.
Då kom det en björn som bar på mossa. Mannen sköt järpskottet och björnen hade kastat i väg mossan för att kolla vad det var som stack honom. Under tiden hann gubben ladda om bössan och turligt nog skjuta björnen.

Käringbäckstjärna

är en tjärn på en myr strax innan Ulfvik. När vi var små berättades det att en gammal samekvinna drunknade eller blev dränkt i tjärnen, därav namnet.Det skulle ha hänt för flera 100 år sen
Det kändes både spännande och kusligt när man var mindre och passerade i bilen förbi tjärnen. Undrar om inte denna historia berättades för barnen av samma anledning som, "Gå inte nära källan då kom käll-gubben och tar dej".

En cykeltur på ca 11 mil mitt i smällkalla vintern,

Pappa har alltid haft ett brinnande intresse för längdskidåkning, jag minns när han tjärade våra skidor, vallade dom och att vi åkte skidor med mamma och pappa. 
Han berättade i helgen när han och en kamrat en vinter hade cyklat sammanlagt 11 mil från Åkerbränna till Ramsele och tillbaka till Junsele, för att titta på en skidtävling. 
När han kommit tillbaka till Junsele hade det varit 25 grader kallt, han hade då fått åkt droska från Junsele till Åkerbränna, Ture Karlsson hade tävlat i Ramsele och erbjudit pappa att åka med hem. Kamraten bodde i Junsele.
Det var när pappa var en yngling och innan hade hade tagit körkortet, någon gång på 40-talet.
Han berättade också förut att när dom gick i skolan på Åkerbränna och skulle till Gulsele på för att vara med i en skidtävling där, att då åkte dom ski

dor till Gulsele, tävlade, fikade och åkte skidor hem igen.

När vägen kom till Ulvvik

Övernaturligt.

Pappa berättade att när Gustaf Sjöberg hade bott på Ulfvik, hade han mött en  kvinna tidigt en morgonen. Men kvinnan som han hade mött hade avlidit dagen innan...

Köprekontrakt Hömyra

Fick detta av Birger Moström, känner själv inte till så mycket om Hömyra då min farmor dog när pappa var ca 2 veckor gammal så han kunde inte heller berätta så mycket om den byn,

Till Hemmansegaren Anders Persson i Eden och Johan Petter Moström i Kvarnå upplåter och försäljer undertecknad Nils Jakob Svensson mitt egande hemman fyra seland No 1 Hömyra i Junsele socken, emot en köpeskilling af Tio tusen /10,000/ kronor, hvilken summa är gulden genom köparnes öfvertagande af i hemmanet befintliga penninginteckningar och följaktligen härigenom quitteras.

Den köpta egendomen, af hvilken Persson och Moström förwärfva hälften hvardera, tillträde denna dag med skyldighet för köparne att ensam betala lagfartskostnaderna.

Hemmanet öfverlåtes med den rätt säljaren dertill eger, och äro åtkomsthandlingarna till köparne öfverlämnade.

På dessa villkor öfverlåter jag (ord saknas pga trasigt dokument) hemman 4 seland No 1 Hömyra å Anders Persson och Johan Petter Moström att derå söka och vinna lagfart, som skedde i Krånge den 3 Oktober 1910.

                                                                                       N. J. Svensson

Bevittnas af                                                                    Säljare

A. F. Domeij

E. Söderdahl                                                                  J. P. Moström

                                                                                       And. Persson

                                                                                       Godkännes af mig

                                                                                       Amanda Svensson

                                                                                       /på begäran tecknat af mannen)

Uppvisadt och antecknadt i 1911års mantalslängd för Junsele socken betygar

                                                                                       A. F. Domeij

                                                                                       Mantalskrifningsförrättare

§ 16 År 1911 den 17 januari, å lagtima vårtinget i Resele tingslag, meddelades på grund av detta köpekontrakt lagfart för Anders Persson å 2 seland och för Johan Petter Moström å 2 seland No. 1 Hömyran i Junsele socken; betygar

                                                                 På häradsrättens vägnar:

                                                                 Fv Dardel

Samer på Ulfvik

När mamma var en liten tös brukade det komma samer som övernattade i bryggstugan. Det var under renflytten till och från fjällen till skogslandet.
Dom hade en lapphund med sej och mamma hade blivit så rädd att hunden skulle ta katten, då hade samen sagt åt mamma.
Int behöv du vara rädd för hunn, nå klära katta sä. sa samen Nils Månsson??
Pappa kom inte ihåg vad samerna hette, Jonsson eller Fjellstedt eller ?

Pappa berättade om skogsarbetarlivet

Det har kommit mer snö. Pappa var skogsarbetare och berättade att nån gång på 50-talet hade det varit 1 meter snö och mer. Han hade fått skotta runt trädet ner till roten, ställt sej nere i hålet, startat motorsågen och fällt trädet utan möjlighet att kunna springa undan om trädet skulle ha farit åt fel håll, han var tvingad att stå där i avgaserna i hålet för att kunna fälla trädet, inga andningsskydd fanns.! Sen skulle han pulsa i snön, skotta för att kunna kvista av trädet. Det var tungsamt och en arbetsmiljö under all kritik! Dom hade betalt per träd dom fällde så förtjänsten blev inte så stor sådana dagar. Bilen och motorsågen skulle tankas och underhållas. Motorsågen som dom fick köpa själva, sen skulle lönen räcka till familjens uppehälle också. Visst var det bättre förr, eller?

Han körde motorcykel några mil i sträng kyla för att arbeta i skogen. Han hade frödd (förfrusit) hakan en dag på MC:n, det hade varit en glipa i halsduken.

Tror inte många tänker på hur mycket det förändrats i arbetsmiljön sen dess och vilka som åstadkom den förändringen.

Efter en hård dags arbete i skogen var nog en del utav dom nog ganska slut i kropp och själ. En del blev skogsonda när dom kom hem,minns inte pappa så, men däremot så lärde jag mej svära när han filade sågen hemma på köksbordet på kvällen. Minns att han la en tidning under sågen och en kväll så klater det för honom, han tappade sågen, så nån del av sågen gjoorde ett litet jack i det nya Perstorpsköksbordsskivan, pappa drog en ramsa och jag som var ett par år hängde givetvis på. Barn brukar ha en förmåga att höra och härma det dom inte ska.
Pappa var mycket rädd om grejer och dom hade nog fått spara för att kunnat köpa köksbordet av Hjalmar Eriksson och när han då gjorde ett fult jack i bordsskivan var nog besvikelsen mycket stor. Han hade ingen annanstans där det var varmt att hålla till med underhållsarbetet av sågen.

Han berättade att mamma gjorde köttfärslimpa som hon drygade ut med mycket skorpmjöl, så dom döpte om den till skörpmjölslimpa...

1955 högg pappa åt "Jackesa" i Ruske när det blev solförmörkelse. Det hade blivit nästan mörkt och fåglarna tystnade.

Nils Berglund, snickare

Här berättar farfar Nils Berglund varför han valde bort livet som jordbrukare. Har alltid funderat på varför han sålde och flyttade från Åkerbränna. Farfar och Salmon var 6:e generationen på gården. 
Att Salmon, hans bror, senare flyttade det är inte något att fundera över. Han var reumatiker och blev sämre och sämre så livet på Åkerbränna blev omöjligt för honom.
Farfar gjorde en skalenlig modell av Mo gamla kyrka och kyrkstapel som ställdes ut på Musik och Konstvveckan. Taken var gjorda av 4000 små handgjorda spånbitar.
Publicerat i April 1969

Farfars mallar

Mycket snö på Åkerbränna, året var 1944 eller 1945

Historien om ett foto.

Texten till fotot är: Efter ett våldsamt snöoväder skottades vägen upp till 1 meters bredd mot betalning.
Nu har jag fått historien berättad av min far.
Det är på Åkerbränna, året var 1944 eller 1945, det hade snöat mycket och drivit. Dom hade fått bra betalt, gammal som ung, alla som kunde var med och skottade.
Vägförvaltningens bensindrivna plogbil klarade inte utav att ploga upp vägen, då lejdes en privatperson in med en tysk gengasdriven lastbil som plogade upp vägen. Som extra tyngd hade byns barn, en 8-10 stycken hade fått åka med på flaket under plogningen. Pappa berättade att snöväggen efter plogen hade varit flera meter upp i luften, var nog en häftig upplevelse för dom som satt på flaket.
Plogvallen efter vägen var sen så hög så att när dom gick efter vägen syntes inte husen bakom den.

 Äntligen ett foto på Nils Gustaf Gustafsson, min morfars far. Mannen som det går många roliga historier om, en klurig och finurlig man. Stort tack Rut Tarin för lånet av bilden.
Det var så spännande att äntligen få se Nils Gustaf som man hört så mycket om. Var inte gammal när n´Danke Näslund sa till mej att nog syns att hon ä släkt vän´Nils-Gustaf.
Någon gång ska jag sammanställa dom historier jag har fått berättade om honom.

Några spökhistorier som jag hört berättas- sanna eller inte vet då inte jag.

Golvet i köket i den gamla stugan hade ruttnat så någon klev till slut igenom det. Sagt och gjort det var bara att riva ut det, mäta upp och ordna virke till nya golvåsar och ett nytt golv.
En dag, innan det nya golvet var inlagt hade några åkt iväg med bilen in till byn för att handla och några for ut med båten på fisketur,de skulle bli borta några timmar,
En kvinna stannade ensam kvar, hon satte sej på farstubron och rökte, Plötsligt hördes tunga steg i stugan, steg som hon väl kände igen sen förr. Stegen kom bort ifrån stugans kök, över golvet, mot dörren till farstun, bara några steg från kvinnan som satt på bron  Då blev hon rädd och rusade  iväg mot sjön och satte sej på behörigt avstånd från huset för att invänta männen som var ute på sjön och fiskade.
Att hon blev rädd är inget konstigt med, det fanns ingen mer på gården än hon, stegen hon hört gå över golvet kunde omöjligt ha hörts då det inte än fanns något nytt golv inlagt.

En annan gång hördes samma steg nere från hölogen och ingen människa fanns där inne.

Vems stegen det var som kändes väl igen av kvinnan och senare hördes på hölogen, var hennes morfars steg, en mycket bestämd herre som avlidit många år tidigare.

Var det kanske en föraning om vad som senare skulle hända, Detta hände en försommardag, då en annan kvinna var ute ensam på gården, övriga hade åkt iväg på ett ärende. Hon befinner sej ute på gården i det vackra vädret, då hon plötsligt får höra det säregna ljudet från det gamla dörrlåset på storstugan som står tom, hon visste att ingen fanns där. Kvinnan blev lite rädd och skyndade sej in i den andra stugan satte sej i soffan. Det var alldeles tyst både ute och inne, då får hon höra några kvinnor ute som glatt småskarattar och mumlar med varandra, några ord hör hon inte. Det varade ett kort ögonblick. Hon tyckte inte alls det var obehagligt, snarare blev hon fundersam. En tid gick och det blev sommar, då får hon ett bud om att en äldre kvinna som fötts och levt sin ungdom på gården hade gått bort.
Kan tilläggas att ljudet från det gamla fjäderlåset är mycket speciellt,

Sant eller inte, vem vet, inte jag i varje fall. Spännande och lite kusligt är det att höra dessa historier som en del berättats från generation till generation.

Den snåle prosten och den like snåle bonden.

Detta tilldrog sej på den tiden när flickor tjänade som pigor och pojkarna som drängar.

Pigorna och drängarna som var städslade på gården fick inta sina måltider i köket. Dom fick en smörkula av husbondsfolket, den smörkulan förvarades ute i ett skåp på vintern. Smörkulan räckte hela vintern då den var genomfrusen vid varje måltid och det var hopplöst att få loss en bit smör innan måltiden var slut och det var dags att fortsätta med arbetet.

Drängen om den snåle prosten:
Gud ske lov!
Jag har fått min syn åter.
I går såg jag inte smöret på brödet,
Idag ser jag prosten genom osten

När mormor stickade sockor

Pappa berättade att när mormor kammade sitt långa hår som hon hade uppsatt i knut i nacken så sparade hon håret som lossnade, det använde hon som förstärkning till tråden när hon stickade ullstrumpor åt familjen.

Mormor Stina Nilsson Ulvvik

Fåren som mormor och morfar hade på Ulvvik., dom klippte fåren, kardade ullen och spann sedan garn till strumpor och annat dom behövde.

Strumpor som min mamma stickade åt mej.

Sågverket Åkerbränna

Lägg till bildtext

Från vänster: Nils Berglund, Salomon, Berglund, okänd.
Byggnader från vänster, logen, vedboden, Ville Erikssons, spånhuset och sågen,

Sågverket som farfar byggde i Åkerbränna såldes och flyttades för många, många år till en gård i Krange. 

Pappa berättar om Åkerbränna

Berglunds gård Åkerbränna

Systrar till farfars far Nils Anders Berglund

Detta foto tillhör Christina Gosbeck och ligger ute på Junselesidan på Facebook. Tack för lånet,


Från Junselesidan där jag skrivit en kommentar som pappa berättade om bilden.;
Tyckte jag kände igen farfars gård, där i mitten. Det långa ljusa huset, lite till vänster om mitten är sågverket, sen logen som var stor, pappa minns när den revs, framför logen ladugården och bostadshusen inne bland rönnarna. Jag har riktigt gamla bilder från där tidigare generationer bodde på Åkerbränna, måste vara början på denna gård. Lill-Nisse hade timrat upp logen. 4 nedersta varven var borttagna. Pappa rev logen strax efter kriget, det gjordes kastved av den. Men när logen var riven slutade dom att köpa in ved. Även gamla ladugården revs 1946 och blev ved. Under golvet på gamla ladugården hade dom som byggt den grävt ett stort hål dit urinen från korna for, 1 meter djupt, under nästan hela golvet och fyllt med myra. Det körde pappa ut med hästen på en 1/2 täg och det växte bra av myrgödseln

Pappa berättar:

Detta hände någon gång på 1800-talet: Från Johannes råa, yst om byn,hade en gubbe, pappa tror det kunde ha varit "Lill-Nisse", burit hem en flat sten i en mes. Stenen vägde nog en 300 kg. Stenen hade dom haft i öppenspisen och eldat på. Ett gammalt hus hade stått invid bagarstugan på deras gård, pappa minns inte det huset, i det huset hade öppenspisen varit. När dom rev det huset hade någon ställt stenen på kant och sen släppt stenen så den gick i halvor. Stenen hade blivit frön av elden.

Första timmerlasset ur egen skog, sen dom återfått sin avverkningsrätt, farfar och Salmon.

Björn-Salmons stuga, står nu på Valviken

Farfar Nils Berglunds hus som han byggde sedan han och Salmon Berglund tagit över hemmanet.

Farfar framför gamladugården som revs.

Farfar täljer på något på vedbacken

Farfars mor Maria Berglund f. Björn vid det gamla huset som revs.

Emma Berglund vid bagarstugan, syster till farfar.